Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlät mig med änglalik godhet, och nu kände jag mig
i hast en helt annan människa. Den skuld, som
under långa år legat tungt på mitt hjärta, var tillgifven,
och då jag omfamnade min fromma älskade dotter,
erfor jag den lyckligaste känsla i mitt lif. I största
hemlighet förde jag nu de båda, för mig så dyrbara
varelserna till Göteborg, och sedan jag där sörjt för
deras garderob, begåfvo vi oss genast till Hamburg, där
jag i ett par gamla, förtrogna vänners närvaro lät viga
mig vid min ömma Cecilia – den enda upprättelse, som
jag kunde gifva henne för alla hennes utståndna
lidanden. De hade i sanning varit förfärliga, och endast en
så sant religiös och tillika ädelt stolt karakter som
hennes hade därmed kunnat uthärda. Af sin hjärtlöse
fader förbannad och förskjuten, då hennes olycka ej
längre kunde hållas hemlig, försvann hon utan att för
någon yppa, hvarthän hon begaf sig. I en liten
småstad, långt, långt bort, lefde hon fattig och okänd och
gaf där lifvet åt vårt olyckliga barn. Med
barnundervisning och ett ihärdigt arbete lyckades det henne att
framsläpa sjutton långa år under oupphörliga
försakelser. Men som medel till bärgning här blefvo allt
knappare, beslöt hon att begifva sig till en annan ort.
Karolina sjuknade under vägen. Sjukdomen blef långvarig, och
allt det lilla, som hon ägde, smälte därunder bort. Nära
bragt till tiggarstafven, fortsatte hon sin väg, sedan den
sjuka någorlunda återvunnit sina krafter, och det var
då, i detta öfvergifna tillstånd, du träffade henne. –
Nu känner du i korthet allt, men du känner icke, huru
ofta jag allt sedan tacksamt välsignat dig för den
välgärning, som du då bevisade de mina, hvilka aldrig
upphörde att tala om dig. I Göteborg gjorde jag mig
underrättad om dig och dina omständigheter af en
artilleriofficer, som varit kadettkamrat med dig. Jag hörde
med glädje, hvad jag visste förut, att du nämligen var
en förträfflig yngling, som stod alldeles ensam i
världen. Jag sände dig då ett anonymt bref, däri jag
uppgaf mig som en af din aflidne faders vänner. – Nej,
inga tacksägelser», fortfor han, då Hjalmar varmt
omfamnade honom, »jag är ju skyldig dig långt mera, än
med mynt kan gälldas. Nu återstår endast att förklara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
