Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plogen eller lien. Det var tillräckligt, om de endast
»någorlunda» bibehöllo led och rotar, och de hade till och
med frihet att bära sitt kors, d. v. s. geväret, på högra
axeln för ombytes skull och att på bajonetterna
upphänga de tryckande schakåerna, hvilka, så rysktkejserliga
de än äro, hafva det ohjälpliga felet att både vara
högst osmakliga och högst otjänliga.
De flesta af officerarna gingo, med högvederbörligt
tillstånd af den på en gammal, spattig häst ridande
gamle, giktfulle öfversten, i teten framför lifkompaniets
första pluton för att slippa insupa allt för mycket af
det nästan kväfvande dammet på den tunga, djupa
vägen. På nästan alla samtliga kunde man se, att de
för ögonblicket gärna velat bortbyta den krigiska äran
mot svalkan och lugnet i en »skuggrik dal». Tre à
fyra pensionsmässiga kaptener med kala hjässor och
högst vördnadsbjudande magar sleto dock värst, där de
tungt larfvade fram vid hvarandras sida, och man
kunde höra dem allt då och då mellan tänderna mumla
fram några hesa ord om »helvete» och »afsked nästa år».
»Håll ord med det, mina gubbar!» hviskade en
ung, liflig fänrik, med ett vackert, ehuru nu af svett
och damm bronseradt ansikte, till en likaledes ung och
munter kamrat, vid hvars arm han gick tätt bakom
istermagarna. »Håll ord med det, mina gubbar! Men
det är bara i nödens stund, som I tanken förnuftigt
och talen om resignation. Kommen I bara lyckligen
och väl på roten igen, så bortdunsta snart edra goda
föresatser, och jag får gå som fänrik i evighet. Ett
hårdt öde, i sanning – och du, o grymma död! hvi
har du en sådan respekt för kaptener?»
»Du är bra hjärtlös i dina önskningar, min käre
von Phiffen», svarade den andra, leende. – »Tänk blott
på deras arma hustrur, deras talrika afkomma, som då
miste sitt stöd, ehuru klot i sanning icke äro särdeles
passande att stödja sig på. För mig må de gärna lefva,
nota bene om de vilja lefva på pension, icke på lön.»
»Ack, sådan skrymtare du är, Stålsköld!» skämtade
von Phiffen. »Allt det vackra, du sade om hustrur
och afkomma, faller för ditt mördande nota bene som
blomman för lien. Men allvarsamt sagdt, så är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
