Samlade berättelser / Första delen / 237 (1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synd om gubbarna i denna förskräckliga hetta. Se
bara, hur träget de torka sina flottiga pannor! Hör
bara, hur de flåsa, liksom ångbåtarna! Det slutas aldrig
väl, här blir explosion, det spår jag.»

»Låtom oss därför gå åt sidan», inföll Stålsköld,
skrattande. »Men hvilka fördömda vägar här äro! Det
är, som om man skulle gå i mjöl. Måtte djäfvulen,
alla länsmäns höga gynnare och patron, hafva den
gunstige herrn i friskt minne, som har uppsikt öfver denna
sista fjärdingsvägen! Uj! uj! – jag kväfs.»



»Vi måste hafva gossarna att sjunga en stump,
så skall det gå litet lättare», sade von Phiffen och
stannade med sin vän för att invänta soldaterna. »Nå,
gamle Munter» – ropade han därefter – »har tungan
torkat i halsen på dig, efter du icke skrålar som vanligt?»

Gamle Munter, en jättelik gubbe med
tapperhetsmedalj och Georgs-kors, var på en gång regementets
flygelman, sångare, visförfattare, bönläsare och
frispråkare. Begagnande sig af detta senare prerogativ, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>