- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
238

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följd af hans ovanligt långa tjänstetid och alltid
därunder visade välförhållande, svarade han buttert: »Sjunga
nu? ä’ ni galna, pojkar! tacka Gud, om man orkar
säga amen, innan man störtar.»

»Hvarför envisas du också jämt, gamle tjurskalle,
att bära din packning, när både öfversten och kaptenen
i flera herrans år bedt dig lägga den på trossen?»
frågade von Phiffen.

»Lägga min packning på trossen!» utbrast Munter,
i det han stolt lyfte på sitt grå hufvud och utsträckte
en arm, hvars herkuliska styrka åren icke kunnat
försvaga. »Nej, se det blir då, ’Dæveln gale mej!’ som
norrbaggen säger, icke af, så länge det finns så mycket
kvar af gamle Munter som en näsa snus. Jag har nu
burit den i åtta och fyrti år, utan att under den lilla
tiden hafva stått en enda gång på sjukförslaget,
undantagandes då jag vardt »placerater» i hufv’et under
åttiåtta års krig – och nog fan drar jag mitt lass fram,
det är säkert. För att visa er, att gamle Munter icke
är trött, så skall han sjunga, så att det brakar efter.
Men gif mig först en god buss, von Phiffen! och Stålsköld
kan gärna ge mig ett halfstop öl, då vi en gång
komma fram till kvarteret.»

Sedan veteranen tagit sig en väldig buss, som
medtog nästan halfva den tobaksrulle, von Phiffen
skrattande lämnade honom, och därefter erhållit löfte om
öl, vände han sig till sina kamrater i ledet och sade
med dundrande stämma: »Krya nu upp er, ynkryggar!
och klara struparna på er, bulvaner! Här skall bli
sång af i hettan, och följ bara med, det råder jag er!
Gif akt!»

Därefter började han med en röst, som kunnat
förliknas vid en aflägsen åskas mullrande:

        I freden, så säjer struntskrifvaren så här:
        Hvad är det för konst till att vara melangtär!
        Men när som det gäller!
        Kanonerna de smäller,
        Struntskrifvare! struntskrifvare! hvad är du för en kär? [1]
        Men när som det gäller,
        Kanonerna de smäller etc. etc.




[1] Karl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free