Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
postpappersark; men detta mitt ypperliga skrifprof i
den erotiska stilen blef aldrig afskickadt, emedan jag
oförmodadt erhöll en ny skrifvelse från Vendela, däri
hon, på det högsta alarmerad, förkunnade mig, att
hennes välgörare begärt hennes hand och påyrkade
ifrigt en förening, som äfven varit hennes aflidna
moders högsta och sista önskan. Hon var naturligtvis
färdig att gifva honom sin djupaste högaktning, sin
innerligaste tacksamhet, som han så väl förtjänade,
men sin kärlek, sitt hjärta ... aldrig, ty det var redan
bortgifvet etc. etc.
Jag vet sannerligen icke, hvarifrån ingifvelsen kom,
men det är visst, att jag i en hast blef ofantligt
förnuftig eller, rättare sagdt, nykter efter mitt långa
kärleksrus. Jag hade förut under ett halft års tid aldrig
vårdat mig om att tänka på framtiden, men nu ställde
sig denna magra och sorgklädda dam för mina
förvånade blickar och höll framför mig en liten magisk
spegel, hvari jag till min fasa och häpnad såg Vendela,
torftigt klädd och med aftärdt ansikte, sitta på en vanlig
trästol och vagga ett litet spädt barn, under det fem à sex
äldre, alla i stor negligé, sprungo omkring i den
smutsiga kammaren och emellanåt kastade begärliga blickar
på en gryta med potatis, som var påsatt i spisen,
bredvid hvilken jag såg mig själf liggande på knä och
blåsande af alla krafter för att få den råa veden att brinna.
’Hu! hu! Gud förskone oss båda från ett så rysligt
öde!’ ropade jag, betagen af förskräckelse. ’De där
utslitna orden: en koja och ett hjärta, klinga bra,
men duga icke i verkligheten. Hvad? Jag skulle syssla
med grytor och sur ved? Nej, förr vill jag ......’
Och nu satte jag mig genast ned, ref sönder mitt
långa kärleksbref, fattade ånyo pennan och började ett
annat, i hvilket jag med de svartaste färger målade den
syn jag haft. Om förnuftet förut blifvit bringadt till
tystnad af hjärtat, tog det nu tillräckligt ut sin skada
igen och sjöng ut, så att det förslog. Det arma hjärtat
nästan blödde vid de egoistiska, beräknande
framställningar jag gjorde. För att rädda henne, som jag ännu
älskade högst på jorden, från det fasansfulla öde, som
jag trott mig se i framtidens spegel, vann jag nog makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
