Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var, som sagdt är, 1777 om hösten. Fänriken
skall veta, att min tös också bodde på en grann
herregård med höga torn, men det var med den lilla
skillnaden, att hon icke ägde en sten af hela härligheten,
utan för det mesta höll sig i de långa, rödmålade
utbyggnaderna bland kalfvar och kor. Hon var
ladugårdspiga, förstår fänriken, men rödblommig och vacker
var hon i alla fall, och hon sken klarare i synen än
de holländska kalfvar, som hoppade kring henne. Vi
hade träffats allt då och då, förstår fänriken, på
lekstugor och i kyrkan, och jag tyckte om henne, och hon
var också rasande nyter mot mej, för jag var, skam
till sägandes, då för tiden en grann pojke, smärt och
rak som en tall. Nu hade jag menat och menat en
lång tid, förstår fänriken, och Stina, så hette tösen,
hade också menat och menat, men det hade ingenting
blifvit utaf, för jag var en enfaldig rekryt, både i
tjänsten och i älskogsvägen – och Stina kunde för skam
skull inte fria till mej heller, fast Gud skall veta, att
hon inte var blyg af sej. Men om hösten fick jag både
torp och ko, och det fattades mig bara hustru i
ensamheten, förstår fänriken, för att sköta om både mej och
kon. Därför, sedan jag förut på en marknad köpt ring
och psalmbok, tog jag en vacker dag på mej min
släpmundering och lunkade af till herregården för att
ändtligen krysta fram, hvad jag länge burit på hjärtat. Inte
fruktade jag just för korgen, ty Stina såg alltid mycket
gärna ut, förstår fänriken, men i alla fall var jag litet
rädder af mej, för den där kärleken är ändå den största
backhare jag känner. För att stärka ’kurasiet’ gick
jag därför först in på krogen vid bruket och började
att ’krångla’ litet grand i kaffe, förstår fänriken.»
»Krångla i kaffe? hvad fan vill det säga?» frågade
Stellan.
»Det vill säga, att man slår brännevin däri», upplyste
Munter, »och det är också en rasande hjärtstärkande
dryck, som har många andra namn: uddevalla,
gloria, panassé, och Gud vet allt. Men, som sagdt var,
när jag nu krånglat ifrån mej, blef jag liksam litet
mera ’fortepiano’ af mej och marscherade raskt fram
mot ladugården, som föll mig riktigt före liksom ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
