Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fältverk jag skulle storma. När jag kom in i
ladugården och såg mig omkring, fann jag icke Stina där,
men den stora tjuren blängde ilsket på mej och vrålade,
liksom han velat be mej dra för tusan. Nå, nå, då är
hon väl på hö-rännet, och det passar ännu bättre för
frieri, tänkte jag och klef sakta uppför stegen, för jag
ville för rö skull smyga mig på henne, förstår fänriken.
När jag väl kommit upp, hörde jag ett häftigt
hviskande, och då jag lyssnade efter, kände jag igen Stinas
röst, och jag kunde förstå, att hon sade till någon annan,
att han gjort ’henne änna olyckelig’. – ’Å strunt’,
svarade en röst, som, hvad tycks? icke var någon annans
än själfvaste nådi’ baronens – ’det är väl inte så
farligt heller. Jag skall nog gifta bort dig i rappet och
ge dig en bra hemgift. Har du någon som du tycker
om? Säg bara, skall du få honom genast.’ Nu hörde
jag, huru Stina hviskade mitt eget namn. ’Nå, det
var rasande bra’, sa’ baronen, ’han är bara pojken och
blir lätt att lura. Jag skall skicka efter honom i
morgon dag, och inom en månad skall du ha bröllop, det
är säkert.’ – ’Nej, se det blir lögn!’ tänkte jag och
klef ner för stegen lika sakta som jag kommit. ’Den
rike skall icke tro, att han kan göra allting heller med oss
fattiga.’ Och nu sprang jag tillbaka till krogen igen,
allt hvad jag orkade, men aldrig i min tid hade jag
känt mig så ledsen och ’melangkalkonisk’, som man
säger. Jag söp opp både psalmbok och ring, och Gud
nådi’ baron, om han mött mig, då jag ändtligen
stultade hem frampå kvällen! Då hade jag visst gjort
kalops af honom, för jag var vid ’god vind’ och
ilsknare än den slynan Stinas stora tjur. Morgonen därpå
fick jag bud att komma upp till herregården till baron,
som ville tala vid mig, men Jeppe var ingen narr,
förstår fänriken. Jag blef hemma, jag, och då ändtligen
baron själf kom till mig, då han var ute på sina ägor,
och började att tala så innerligen räfaktigt, sad’ jag
honom rent ut, att han kunde pudra sina ladugårdsfruntimmer
på hvem som helst, utom på en ärlig krigsman.
Nådi’ baron, som osade brändt horn, gick sin
väg litet skamflat, men snart pluttrade han bort Stina
till en slyngel till betjänt, som inte var så noga af sej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
