- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
282

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på den elfenhvita skuldran, lutade sig alldeles som
fordom mot kuddarna i en liten soffa. Vid Stellans
inträde föll guitarren ur hennes hand, men då hon
försökte att resa sig upp, nedsjönk hon åter, nästan
öfverväldigad af de glädjande känslor, som stormade
in på henne. Utan att kunna yttra ett ord, fäste
hon på den kärleksdruckne Stellan samma talande,
varma, innerliga blick, som i forna dagar sä ofta
kommit hans hjärta att slå med fördubblad hastighet, och
framräckte i detsamma under ett matt, smältande
leende sin lilla mjälla hand mot honom. I samma
ögonblick föll den öfversälle älskaren på knä och höljde
med tusende kyssar besagda lilla hand, som darrade i
hans. Och nu låter jag, med läsarens gunstiga tillåtelse,
förhänget falla för en liten stund, ty lika lycksaligt det
är att vara den handlande personen i en scen som
denna, lika otrefligt och påkostande är det äfven för
hvarje annan stackare, som blott får se på, men för
öfrigt icke erhåller den ringaste hit af alla de varma
kräsligheter, hvilka vanligen uppbullas på kärlekens rika
bord, där eldiga famntag utgöra den bastanta förrätten,
brinnande suckar den heta, hjärtstyrkande soppan,
glödande kyssar de talrika mellanrätterna, smältande
leenden de smakliga såserna därtill, dyra löften, korta utrop,
blyga hviskningar, ljufva namn den förträffliga
deserten, och ändtligen de omväxlande tårarna af glädje,
kärlek, vemod o. s. v. de olika vinsorterna, blänkande
i de skönaste af alla jordens kristaller: ett par klara,
strålande kvinnoögon.

Ungefär tvenne timmar efter det glada mötet i
paviljongen återse vi de båda älskande, gående arm i
arm uti en af den vidlyftiga parkens svalaste gångar.
Allt var nu förklaradt, förlåtet, utsagdt och besegladt.
Det stygga bråket med det eljes så brydsamma frieriet
var obegripligen hastigt undanstökadt. Dem emellan
behöfdes ej heller särdeles många ord sägas, emedan
deras ungdomskärleks eld trots motgången ständigt glödt
under askan, och den fladdrade nu i ett huj åter upp,
lika skyhögt som någonsin under »1818 års kalla
vinter». Vendela var en af dessa goda, sällsynta, älskande
varelser, som motgången icke förmått att förbittra eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free