- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
309

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på en vidsträckt plan i parken trakterades rundeligen
med brännvin och öl och

                Kaffe och socker
                Och skorpor till att doppa, m. m. m. m.

Men liksom alla andra glada fester, skulle äfven
denna hafva ett slut. Brudgummens alla kamrater,
hvilka om få timmar åter skulle marschera, omfamnade
honom hjärtligen till afsked, och sedan ... sedan blef
det tyst i huset.

Detta kristliga, äkta förbund, knutet under så glada
omständigheter, fortfor och fortfar ännu i dag att vara
sällsynt lyckligt. Både Stellan och Vendela hafva
troget följt den gamle Munters råd och gjort sin
»liniemarsch» utan några »slingerbultar» och utan att en
enda gång hafva förlorat »rättningen». Den gamle,
trogne soldaten har allt sedan bröllopet lefvat i deras
hus, först i egenskap af »rumormästare» och efter några
år, då familjen ökades, som en sorts vice guvernör för
Stellans fyra raska, lifliga pojkar, hvilka han tidigt lärt
att exercera och för hvilka han ännu, ehuru långt öfver
åttio år, berättar historier och sjunger visor, när de
äro hemma från skolan. I synnerhet sjunger han gärna
en visa om femtionio verser, kallad inkvarteringen,
som han själf diktat och som börjas så här:

                Det var en fattig fänrik, som mången var väl dä,
                För sjung opp! opp! opp! för sjung aj! aj! aj!
                Han tjänade om året för elfva kappar säd,
                För sjung aj! för sjung opp! för sjung aj! aj! aj!

                Men nu så har han silfver, och nu så har han gull,
                För sjung opp! opp! opp! för sjung aj! aj! aj!
                Ty han blef inkvarterad och stötte på patrull,
                För sjung aj! för sjung opp! för sjung aj! aj! aj!

                                (Ur »Calle, också en poetisk kalender»,
                                Stockholm 1843; 2:a uppl. 1848.)




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free