- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
319

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strålande af de ljufvaste småleenden. När hon öppnade
de små friska läpparna, klingade hvarje ord som en
aflägsen flöjtton och verkade lifvande på hvarje hjärta,
öppet för det sköna och goda här i lifvet. I de stora,
mörkbruna ögonen låg dock, om jag så får säga,
kvintessensen af hennes skönhet. Ömma och glada känslor,
lek och allvar, jord och himmel omväxlade där
oupphörligt, under det godheten aldrig vek därifrån. Om
endast läsaren kunde se henne som jag nu ser henne
framför mig! Då kunde min berättelse vara något värd.

Sedan vi druckit te, begynte Axel nappa silfverhufvan
af den hedersgubben champagnebuteljen. Denne
gaf slutligen med sig, korken flög i taket, glasen
fylldes, och med ett hastigt uttaladt: »välkommen!» drack
värden sitt i botten. »När man dricker champagne»,
ordade han sedan, »böra alltid talen komma efteråt,
ty under det man söker efter fraser, fräsa pärlorna
bort, och det är just pärlorna jag tycker om. Således,
broder! skål för gamla vänner, gamla viner och gamla
minnen, och död åt gamla skulder, gammal ovänskap
och gammal sorg! Gesundheit! Du, Fanny, som har
en mera flytande talegåfva och som endast smuttat på
ditt glas, får nu fortfara och i din ordning dricka min
vän till.»

Hon höjde sitt glas: »En skål då för allt nytt,
nya vänner, nya männer, nya moder och mera sådant!
Och måtte Gud låta dem blifva gamla. Särskildt får
jag tacka er för den glädje, ni genom ert besök
tillskyndat Axel. Stackars gosse, han behöfver sannerligen
litet ombyte. Nästan hela månaden har han suttit
hemma och haft ledsamt hos mig.»

»Hvad han måtte hafva lidit!» suckade jag.

Och de båda lyckliga omfamnade hvarandra.

Ett samtal, kryddadt af skämt och vin, började
nu. Det ena infallet födde det andra, och aftonen
förflöt på det angenämaste. Med verklig glädje fann jag,
att den unga frun under en skön och glad yta dolde
mycken kvinnlig känsla och var i besittning af en
ovanlig bildning, som hon likväl icke använde för att prunka
med, utan endast tillfälligtvis uppenbarade. Glädjen
var dock hennes rätta element, och i detta rörde hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free