Samlade berättelser / Första delen / 321 (1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Första aftonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sekunder. Jag hade allt klarare lärt mig inse, att man
i längden föder sig klent på den s. k. äran, hvilket
jag äfven efter ankomsten till hufvudstaden sökte bringa
till »komplett evidens» för min käre onkel, som dock
besynnerligt nog icke ville förstå mig, utan drog sig
undan lik en sensitiva vid den lindrigaste påstötning.
Han hade många förmaningar, många goda råd, men
inga penningar att gifva mig, och lika fattig som jag
kom skickade jag mig nu att återvända, sedan jag
tydligt förmärkt, att icke någon slagruta kunde hjälpa
mig att leta upp skatter i denna åldriga ruin.



Nedstämd af mina felslagna förhoppningar, inställde
jag mig vid diligenskontoret en kall decembermorgon
för att nedresa med den då afgående diligensen.
Hästarna voro redan förspända. Jag satte mig på min
plats i framvagnen, där jag fann en vacker, spenslig
yngling före mig. Han och jag voro de enda passagerarna.
Vid min åsyn for han upp, liksom han blifvit
förskräckt; men vände sig sedan hastigt åt sidan, gömde
ansiktet i händerna, och jag tyckte mig höra några
halfkväfda snyftningar. Som jag anade, att han
kanske för första gången lämnade födelsestaden och kära
anhöriga, förundrades jag icke däraf, men som jag har
en naturlig afsmak för allt hvad tårar heter, beslöt jag
att muntra upp honom efter bästa förmåga och sade
till den ändan: »Låt oss nu vara glada, min unge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>