Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Första aftonen - Andra aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgondräkt. Vänligt och gladt hälsade hon mig och
började sedan skämtande förehålla sin man gårdagsaftonens
långa månskenspromenad. »Men sådana äro männen»,
fortsatte hon; »när de varit gifta några månader, börja
de se månen med helt andra ögon än under kärlekens
rosendagar. Åt den, de nyss förtrodde höjden af sin glädje,
förtro de nu, gäspande, djupet af sin ledsnad och lära
sig af honom att sända kalla blickar.»
»Ja, se här ett prof på hvad jag i den vägen lärde
mig i går», ropade Axel och fäste på henne ett lågande
öga, som hon nu, höjande sig på tå, ömt kysste.
En ytterst angenäm dag förflöt, dels inne, dels i
det gröna med gröna glas i hand. Efter supén, då
Fanny liksom af medömkan för min nyfikenhet aflägsnat
sig, fattade Axel tråden af sin afbrutna berättelse.
Andra aftonen.
»Jag vill minnas, att jag i går afton högst andäktigt
slutade med ett bibelspråk. När vi rest en stund,
tycktes det, gom vinet börjat verka på min unge
Télémaque, ty hans stora ögon blefvo allt mindre, hans
yttranden allt mera enstafviga, till dess han slutligen
föll i en tung sömn. Sakta och omsorgsfullt svepte
jag pälsen tätare omkring honom och förkortade den
långa vägen med åskådandet af den sofvandes vackra
ansikte, som i heligt lugn låg lutadt bakåt i vagnen.
Det blef mig så väl till mods, när jag betraktade
dessa oskuldsfulla drag, nu förklarade af sömnens milda
gudom. Mina ungdomsförvillelser, ehuru, som jag
hoppas, ej särdeles stora, kommo mig nu likväl att blygas,
ty jag såg, att jag icke satt så ren, som jag önskat
det, vid denne ynglings sida. Heliga oskuld – tänkte
jag – hvilket himmelskt språk talar du icke, äfven
under tystnaden! Arma, sofvande ämnesven! Du är
nu utkastad i en svekfull värld, där din frid snart skall
blifva förgiftad! Måtte du aldrig på resan genom
lifvet finna något farligare sällskap än mitt! – Sådana
ungefär voro mina tankar, hvaraf du finner, att äfven
jag kan filosofera, när andan faller på mig. Han sof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
