Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Andra aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett par timmar, och när han vaknade, började redan
dagen att skymma.
»Kors, hur har jag kunnat sofva så länge!»
utropade han.
»Ah, det är just ej så svårt att kunna, och min
unge vän tycks mig vara en mästare i den konsten.
Jag har emellertid som en trogen amma vakat öfver
min lille fosterson.»
»Ack! kanske ni har frusit! och då är det min
skull!»
»Jag fryser aldrig, har jag ju sagt, men om jag
än hade gjort det, så kunde jag väl stå ut därmed för
min herres skull.»
»Ni är bra god!» sade han rodnande.
»Så, att min herre tycker det?»
»Huru skulle jag väl kunna annat! Men ack, hvad
jag varit oförsiktig! Hvad jag är ledsen!»
»Hvarför det?» frågade jag tvärt.
»För ... för ... just ingenting», stammade gossen
och gömde ansiktet i händerna.
»Mycket upplysande svaradt, minsann! Men intet
pjunk nu. Vi hafva ju kommit öfverens om att vara
glada. Hör på, min lilla morsgris! ni tycks hafva
lärt er en hel hoper, kan ni icke äfven sjunga?»
»Å jo! något litet...»
»Det var förb– bra! Sjung då något
hjärtstärkande, så går vägen och tiden och ledsnaden undan.
Jag älskar ingenting högre än sång från oskyldiga
läppar.»
»Jag fruktar, att jag blifvit hes», svarade han,
»men efter ni önskar det, vill jag icke låta bedja mig
två gånger. Hvad befalles af de tre poetiska anrättningarna:
glädje, sorg eller kärlek?»
»Tackar ödmjukast! om jag får anhålla om en
portion kärlek. Jag vet ej, hur det kommer sig, men
i kväll är jag just stämd något ditåt.»
Och nu började han att med späd, silfverklingande
röst med mycken känsla sjunga »Frithiofs lycka». Den
skona melodien i förening med de ännu skönare orden
verkade i den mörka kvällen underbart på min håg,
och när sången slutligen tystnade, tycktes mig vagnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
