Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Andra aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen för trång. Jag tryckte sångarens hand och
satt några ögonblick i en tyst hänryckning. »Ni
sjunger ju som en liten näktergal», sade jag sedan, »och
hvad som förundrar mig är, att ni, så ung, likväl så
djupt kan känna och så troget återge det sköna, det
obeskrifliga i kärleken. Det måste vara instinkt, ty ni
har väl ännu icke slagit er på kurtis.»
»Ah! man kan icke så noga veta», svarade han
med en lätt suck.
»Ja, så! Har ni då redan varit fast? Det, må jag
bekänna, var att börja i god tid. Om er huldgudinna
funnit er lika älskvärd som jag gjort under vår korta
bekantskap, så är hon troligen illa däran. Men ni är
ändå för ung att tänka på sådana saker. Det är icke
att narras med, och man bör akta sig för att nära
ungdomsdrömmar, som kanske aldrig kunna blifva
verklighet. Nog går det an för oss männer, men den arma
kvinnan, som blott lefver för sin kärlek, lider mest
däraf.»
»Ni talar ju precis som en moralpredikant!» inföll
ynglingen; »herrar officerare pläga eljes icke vara så
samvetsgranna, utan de flyga merendels ’hit och dit,
från blomma röd till blomma hvit’.»
»Jag skämtar gärna med allting annat», svarade
jag, »men jag har dock alltid haft mina renare åsikter
hvad kärleken beträffar. Hellre vill jag bita af min
tunga än med hennes tillhjälp förjaga friden ur ett
ungt, oskyldigt hjärta, som, öppet för alla ömma
intryck, icke anar något svek under mannens ofta
meningslösa blomsterspråk. En stor kurtisör anser jag
gärna för en stor usling.»
»O, måtte ni i kärlek blifva så lycklig som edra
ädla tänkesätt förtjäna!» utropade gossen hastigt med
en sällsam darrning på rösten. Därpå vände han sig
bort och blef tyst. Då jag endast erhöll enstafviga
svar på de frågor och anmärkningar, jag gjorde, kom
också min viga tunga ur gång. Jag började att mot
min vana fundera. Jag kunde icke undgå att tänka
på det besynnerliga tillsigdragande hos denne yngling.
Det låg i hans röst något så ljuft, i hans öga något
så talande, att jag nästan ansåg honom för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
