Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Andra aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett värnlöst barn, hvilket snart skulle stå öfvergifvet i den
värld, som han stod färdig att lämna. Flere veckor
förflöto, men intet svar anlände. Under tiden blef min far
allt svagare och slutligen mållös. Jag vakade vid hans
säng natt och dag. Ändtligen en natt återfick han målet.
Han förmanade mig, han välsignade mig, han bad mig
icke förtvifla – och detta så rörande, att äfven den
närvarande läkaren flöt i tårar. Mot morgonen drog
han sin sista suck ...»
Här stannade den sköna berätterskan, oförmögen
att tala med annat än suckar och tårar. Jag kände
mig äfven nödsakad att taga upp min näsduk. Sedan
hon lugnat sig, fortfor hon: »Jag vill icke längre
uppehålla mig vid dessa förtviflans stunder. Min ädle far
var jordsatt och jag ensam och hjälplös. Läkaren, en
äldre, hederlig man, som visade mig ett ädelt
deltagande och som kände mina små talanger, lofvade att
skaffa mig plats som underlärarinna i en större
flickpension. Förestånderskan antog mig äfven utan
svårighet, sedan hon fått höra det vitsord, min förra lärare
gifvit mig, och, knappast själf hunnen ur barnaåren,
sattes jag nu att undervisa flickor, äldre än jag. Många
voro de förödmjukelser, som jag härunder mer än ett års
tid måste lida, men mitt af naturen glada lynne gjorde,
att jag fördrog dem tämligen modigt, ehuru jag af
hjärtat längtade därifrån. Det lyckades mig äfven att
förvärfva en söt, god pensionärs vänskap, och vi delade
troget såväl glädje som bekymmer.
För ungefär en månad sedan kom jag händelsevis
att se i tidningarna, att jag hade ett öfverblifvet
rekommenderadt bref, som länge legat på posten. Jag
skyndade att uttaga det. Det var från min farbror,
kort och trumpet, innehållande 200 r:dr. Han sade, att
han för min saliga moders skull beslutat att taga vård
om mig. Han bad mig genast resa ned till Skåne,
där jag skulle få allt, hvad till lifvets nödtorf erfordrades.
Mera kunde han ej lofva, förrän han sett mig o. s. v.
Brefvet var affattadt i en sådan ton, att jag icke
visste, huru jag skulle göra. Jag visade det för
Karolina (så hette min vän), och det lyckades henne att
öfvervinna mina betänkligheter. Men ännu återstod en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
