- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
340

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Andra aftonen - Tredje aftonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och höll ett för tillfället lämpligt tal, som slutades med
den frågan, om jag finge lof att säga bror?

»Ja, men bara när någon hör det», stammade hon
förlägen.

»Förstår sig; ty mellan fyra ögon säger jag ...
syster. Således inga invändningar, utan skål, min nya
bror!»

Med mycket ömklig uppsyn klingade hon nu med
mig, därtill tvingad af omständigheternas kraf. Men
till slut föreföll det henne själf så löjligt, att hon
utbrast i ett hjärtligt skratt. Vårt blifvande ressällskap
kom nu in och störde oss. Jag märkte, att den unga
fruns öga med särdeles välbehag hvilade på min
nyförvärfvade supbroders vackra ansikte. »Ser du, hvilken
vacker gosse!» hviskade hon till sin man så högt, att
föremålet för hennes beundran kunde höra det.

»Än se’n då? hvad har du med honom att sköta?»
grymtade denne.

»Ingenting, mitt hjärta. Men ack! om vi hade en
sådan.»

»Än se’n då?»

»Hvad du är ledsam med ditt: än se’n då? Aldrig
hör jag annat!»

Det ljudande posthornet slutade på en gång det
såta parets äktenskapliga tvist.

»Men min lär väl nu börja», sade Axel leende,
»jag tror, att Fanny, ledsen att längre vänta mig, släckt
lampan i sängkammaren. Slut på berättelsen i morgon.
Din gissningsförmåga bör nu kunna leda dig på
tämligen rätta vägar; ty jag har redan gripit nog långt in
i upplösningen af min historia. God natt!»

Åter en glad dag. Axel hade bjudit några
grannar till en kostlig middag, som ännu mera förljufvades
genom värdinnans lekande glädtighet. När gästerna
ändtligen farit, började Axel


Tredje aftonen.

»På tvenne aftnar hafva vi icke hunnit mera än
elfva mil. Det går för långsamt. Jag vill därför icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free