Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Tredje aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mäktiga att kväfva. Din grannlagenhet, ditt ädla
uppförande mot en oförsiktig och oerfaren flicka måste
ju röra henne ... Mitt unga hjärta lämnar sig därför
förtroendefullt till dig – och – må mitt öde blifva
hvilket som helst – du är min första kärlek och skall
äfven blifva den enda.» En tår vätte min kind, då
hon härvid lutade sig till mig.
»Gråt icke, älskade! Låtom oss hoppas! Himmelens
änglar skola med välbehag se ned på vår oskyldiga
kärlek. En aning säger mig, att vi skola blifva
lyckliga.» Och med svärmande blickar började jag se in
i framtiden och med bländande färger måla mina syner
för henne, som äfven, så sade mig hennes glada leende,
lät hänföra sig däraf ... Först då diligensen mot
skymningen stannade utanför Helsingborgs gästgifvaregård,
väcktes vi ur vår ljufva hänryckning.
Fannys farbror, som jag endast till namnet kände,
bodde på en större egendom ett par timmars väg från
staden. Jag ansåg bäst, att hon, till undvikande af
all möjlig upptäckt af förklädnaden, ännu denna afton,
gynnad af mörkret, skulle afresa. Jag anskaffade henne
till den ändan ett eget rum, hvarest hon hastigt kunde
verkställa sin omklädnad, och gick sedan ut för att
beställa en hyrvagn, som skulle föra henne till bestämd
ort. Vid min återkomst gaf jag mig tillkänna utanför
dörren, ur hvilken nyckeln naturligtvis var uttagen.
»Vänta blott några ögonblick!» ropade en melodisk röst.
Jag vandrade otålig fram och tillbaka i förstugan, till
dess ändtligen dörren öppnades, och jag hörde ett sakta:
»kom in!» som jag icke var sen att åtlyda.
Där stod hon nu i en rosenröd kvinnodräkt
rodnande framför mig. Om hon som gosse förefallit mig
skön, huru mycket skönare var hon icke som flicka!
Hon tycktes själf njuta af den beundran, jag ägnade
henne, och kanske kände hon för första gången en viss
kvinnlig stolthet öfver sina medfödda behag, visst icke
för sin egen, men för min skull. Jag kunde icke se
mig mätt på henne. De mörka lockarna, dem hon fore
afresan till Stockholm konstigt upplagt och till en del
måst afklippa, voro nu frigjorda och ringlade sig kring
den glänsande halsen, på hvilken ett hvitt pärlband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
