Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Tredje aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vaggade upp och ner. Det uttryck af ett visst
pojktrots, som hon under förklädningen vetat att taga på
sig, var helt och hållet försvunnet och hade gifvit
rum för en blygsam jungfrulighet. Den lilla foten,
som jag en gång hållit i min hand, var nu gömd
i en sko, så liten, att den kunnat väcka beundran hos
en kines.
Fanny, som fann min mönstring något lång, sade
leende: »Nå, jag tror, att metamorfosen har gjort dig
stum?»
»Ja, ty du har blifvit för vacker – du har blifvit
en gudinna» – svarade jag och slöt med detsamma
gudinnan i mina armar.
En lycklig halftimme af den dyrbara tiden
helgades åt vår kärlek och våra förhoppningar. Som mina
tjänstegöromål på en tid kallade mig till Ystad, kunde
jag icke, som jag gärna önskat, genast söka att göra
mig bekant i hennes farbrors hus. Fanny lofvade
emellertid att efter något vistande hos farbrodern i bref
låta mig få veta, huru hon befann sig. Hyrkusken lät
nu höra sig utanför dörren. Jag lät nedbära hennes
koffertar och mottog hennes manskläder att förvara.
Fanny stod resfärdig, och afskedets stund var inne.
Gråtande föll hon till mitt bröst och förklarade sin
eviga trohet och tacksamhet med ord, lika ljufva som
hennes kyssar. »Men hvarför gråta» – sade hon,
torkande sina sköna ögon – »bör jag ej vara glad, då
jag i dag vunnit det skönaste på jorden: ett troget
hjärta. Låtom oss skynda!» Jag förde henne ut genom
en bakväg. Ingen mötte oss. Jag lyfte henne i vagnen.
En varm handtiyckning, en djup suck, och hon var
försvunnen. Länge stod jag kvar på samma ställe,
ända tills ljudet af den hänrullande vagnen var
bortdödt. Då vände jag om till Fannys rum, berasad af
de lycksaliga känslor, som under loppet af denna
märkvärdiga dag genomströmmat mig. Men sedan denna
svallning något saktat sig, började jag tänka på
följderna af det viktiga steg jag tagit. Jag fann mig nu
i hast, själf fattig, förlofvad med en fattig flicka, värd
ett vida bättre öde än det, jag kunde bereda henne.
Kanhända skulle vår kärlek lända till bådas vår olycka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
