Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Tredje aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock, en med passion älskande yngling låter ej
förnuftet länge råda; så äfven jag, och snart hade jag åter
hämtat nytt mod af mina förhoppningars glänsande
drömmar.
Morgonen härefter begaf jag mig till Ystad. Mina
därvarande kamrater kunde knappt känna igen mig, så
melankolisk, så svärmande hade jag blifvit. Jag, som
eljes plägade vara det segelgarn, hvilket höll
muntergökarnas krans tillsammans, hade nu blifvit en
drömmande enstöring. Julen förflöt på detta sätt, och endast
ett par dagar återstodo af det gamla året. Då greps
jag af en omotståndlig längtan att återse min älskade,
och jag var just färdig att på permission resa till
Helsingborg, när jag inhändigade ett bref. Utanskriften var
af en sirlig fruntimmershand. Jag anade, att det var från
Fanny, och darrande af glädje uppbröt jag detsamma.
Min aning hade icke bedragit mig. Det var från henne.
Jag bär det ännu, se här!»
Jag (författaren) läste följande:
»Min egen Axel!
Det är just vackert af en ung flicka att börja
korrespondensen med en ung karl – som på köpet är
husar. Men hvarför kan ej pennan få komma i gång,
då, som du vet, hjärtat varit det länge? Jag vill äfven
minnas, att jag, den aftonen, då jag åter iklädde mig
en svag kvinnas skepelse, var nog dåraktig att själf
erbjuda mig att börja skriftväxlingen, nämligen sedan
jag rekognoscerat terrängen. Detta är nu gjordt – och
tack vare den gode Guden för att jag kan säga, det
mitt öde är lyckligt, långt, långt öfver mina djärfvaste
förhoppningar. Vore endast du här, ja, kunde jag blott
någon gång se en skymt af din älskade bild (som
nästan fallit mig ur minnet) – fattades ingenting i
min sällhet. Men döm själf! Din lille, pjunkige
reskamrat Frans vill berätta de äfventyr, som mött honom,
sedan han tog sig för att resa som flicka – då du
icke vidare fick följa med. Hör på!
Då jag ankom till min farbrors egendom, var min
själ ytterst bedröfvad. Skilsmässan från dig och tanken
på det möte, som förestod mig, verkade detta gemensamt.
Det är icke så godt för en stackars flicka att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
