Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Tredje aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min faders död samt varit uppriktig i allt, utom hvad
min diligens-färd beträffar. Jag har nämligen sagt, att
jag rest ned i sällskap med en familj, som ämnade
sig till Danmark. »Jag har varit grymt orättvis mot
dig», sade min farbror, sedan han åhört min berättelse;
»men jag var förolämpad eller trodde åtminstone så.
Väl rördes jag af din fars bref, men min onda ande
intalade mig att länge lämna dig, stackars oskyldiga
barn, hjälplös. Dock, vid den lefvande Guden! jag
skall godtgöra det.» Och han har godtgjort det! Alltid
är han så god och vänlig. Liksom han kunde ana
mina tystaste önskningar, söker han nästan dagligen att
afhjälpa mina små behof. Och julafton! Hvilken mängd
af klappar regnade icke då öfver din lilla Fanny! Ur,
halsband, ringar, sidentyger, schalar – nej, jag förmår
icke uppräkna allt. Jag tycker mig redan vara rik ...
Hör nu till slut något viktigt, som visar, huru
ofantligt god jag är mot ... mot ... mig själf. Jag har
nämligen så ställt till, att du snart, om du händelsevis
vill, kan få se min lilla person. I går sade min
farbror till mig: »Du har ledsamt här i ensamheten hos
en gammal tråkig gubbe. Vill du fara ut på visiter?
Ehuru jag icke är synnerligen road däraf, gör jag det
dock gärna for din skull.» Jag svarade ganska politiskt,
att ensamheten med honom var mig allra kärast. Gubben
fortfor: »Nyårsdagen blir det bal i Helsingborg –
dit måste du dock fara.» Tanken, att jag därstädes
kunde träffa dig, gjorde, att jag knappt kunde dölja min
gränslösa glädje, då jag antog tillbudet. Resan är fast
beslutad. Således, vid min högsta onåd, försumma icke
att inställa dig! Till första valsen är jag uppbjuden
af ... en viss kornett – om du ser dig i spegeln,
kan du göra dig ett begrepp om, huru han ser ut.
Sök att ställa dig in hos min farbror ... det kunde
kanske icke skada, i anseende till en viss sak, som en
vacker afton ganska förhastadt uppgjordes.
Och nu farväl, min egen Axel! Jag räcker dig
min hand till att kyssa och, om du ber vackert, äfven
... min mun. Au revoir! Genom hela lifvet
din trogne reskamrat
Frans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
