Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Tredje aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
P. S. Det är ju sagdt, att fruntimmersbref aldrig
kunna vara utan post scriptum. För att icke göra ett
undantag från regeln, vill äfven jag skrifva ett sådant.
Hvad jag har att säga, är blott det, att jag tämligen väl
känner en liten god fjolla, som är nog narraktig att
älska dig outsägligt, i brefvet har jag icke mycket
vidrört detta ämne, af den orsak, att jag hellre vill säga
det muntligen. Det vill aldrig rätt väl lyckas att
sätta sitt hjärta på papper. Ännu en sak: Jag vet
icke, huru det kommer sig, men jag är så full af hopp,
jag hyser alls inga farhågor mer för .... Tjänarinna!!!»
»Du kan tänka dig» – fortfor Axel – »med
hvilka lyckliga känslor jag genomläste detta bref.
Nyårsaftonen for jag på kärlekens vingar till Helsingborg.
Där underrättade jag mig om Fannys farbror. Han
var ansedd för en besynnerlig misantrop, som likväl
esomoftast gjorde ett ganska ädelt bruk af sin ansenliga
förmögenhet, hvilken uppskattades till ett par hundra
tusen riksdaler. Jag undrade därför icke så mycket
på, att Fannys ’farhågor’ försvunnit. Det ljufvaste
hopp trängde äfven ned i mitt hjärta, och med en
lycklig älskares hela otålighet längtade jag efter
morgondagens afton.
Den kom ändtligen. Den ena familjen efter den
andra trädde in i den rikt eklärerade danssalen, men
ännu syntes icke Fanny. Slutligen – och mitt hjärta
klappade därvid nästan hörbart – såg jag henne
inträda vid en gammal mans arm. Allt hvad kavaljerer
hette tystnade och spände upp ögonen vid denna änglasyn.
Hon var också förtrollande i den hvita sidenklädningen
och med den bleka törnrosen i de mörka lockarna.
Med nedsänkt blick följde hon farbrodern genom de
nyfikna skarorna. Vid ändan af salen höjde hon ögat
förstulet – hennes blick mötte min, och den skäraste
rodnad färgade hennes kinder. Föremål för allas
uppmärksamhet, tog hon plats. Farbrodern ställde sig vid
hennes sida. Jag närmade mig Fanny så mycket som
det kunde anstå en obekant, ty vi hade vid skilsmässan
kommit öfverens om att icke låta världen erfara, att
vår bekantskap både var gammal och af det intima
slaget. Lik ett stjärnskott flög hennes blick då och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
