Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reskamraten (Berättelse) - Tredje aftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Till belöning för din brist på nyfikenhet vill jag
då säga dig, att jag berättat en rörande historia om en
viss liten yrhätta, som, förklädd till karl, gaf sig ut på
långresor och då råkade illa ut for en tapper husar.»
»Du är bra stygg», sade Fanny och höll ett ögonblick
näsduken för ansiktet, »nu gör han (pekande på
mig) kanske en visa om det.»
»Må han göra det i Guds namn! Hela världen
må veta vår lycka.»
»Men hvad skall världen säga om mig?»
»Om det lyckas honom rätt att beskrifva dig
(hvarpå jag dock tviflar), skall den säga, att du är ett
det sötaste, det älskvärdaste, ädlaste lilla exemplar af
kvinna, som en gång af obekantskap med världen och
af misstroende till mitt kön begick en liten oförsiktighet,
som dock hade de lyckligaste följder, alldenstund
du gjorde bekantskap med en så dråplig man, som
jag är.»
»Nå, jag må säga! – Men den där upptäckten
måste dock framför allt förtigas.»
»Det blir omöjligt», sade Axel, »ty däri ligger just
knuten – själfva vändpunkten. Annars hade det ju
aldrig fallit mig in att göra dig en present af mitt
ovärderliga hjärta.»
»Såå! Men må då världen äfven veta, att jag
föll på den enfaldiga idéen att bli smått kär i dig
dessförinnan. När du lämnade din egen päls åt den stackars
skälfvande gossen, blef han på ett besynnerligt sätt varm
om hjärtat.» Härvid slog hon sina armar om Axels
hals, och några ömma kyssar förorsakade en ljuf paus,
under hvilken tid jag, stackare, hade tid att anställa
en sorglig jämförelse mellan deras öde och mitt.
Morgonen därpå lämnade jag med verklig saknad
dessa goda och lyckliga människor. Vid afskedet tryckte
Fanny varmt min hand och fordrade förnyandet af det
löfte, jag gifvit hennes man, att, om möjligt, nästkommande
sommar tillbringa någon tid hos dem. Jag var
äfven nog lycklig att kunna företaga denna resa, och
jag fann vid min ankomst, att ett förflutet år icke
verkat den ringaste förändring i det glada parets
inbördes kärlek. Endast i möblemanget märkte jag en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
