Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sig på stadens gästgifvaregård, där han ämnade
taga in och hvila ut öfver dagen.
Emellertid stod Rutschenhjelm, dold bakom en
vedhög, och betraktade den sköna flickan med stigande
förtjusning. Hvarje hennes minsta rörelse hade ett
förtrollande behag, och då hon med barnslig ömhet lutade
sig ned öfver sin far, tyckte han sig aldrig hafva sett
en fullkomligare bild af den hulda, kvinnliga omsorgen.
Förgäfves ryckte honom Freudenborg i rocken för att
draga honom med sig i de nedre, för magen mera
inbringande regionerna. Först när sekter Springfeldt med
snabba steg syntes lämna ångbåten, skyndade han genast
efter och ropade: »Ett ord, bror Springfeldt!»
»Hva’ sa’!» ropade denne och tvärstannade.
»Du har ju fått i uppdrag att skaffa brukspatronen
en kusk?»
»Ja, på min salighet!» bedyrade Springfeldt, som
han alltid gjorde, äfven i de mest oträngda mål.
»Nå, vet du väl, hvar en sådan står att erhålla
här i staden?»
»Nej, min hjärtans bror! Fördöme mig, jag det vet,
på min salighet!» försäkrade Springfeldt återigen med
brådskande och skorrande röst.
»Hvarför lofvade du då så säkert?»
»Ah! jag är en ’Kunstversteher’, begriper du!»
skrattade Springfeldt. »Brukspatronen är rik: han
bjuder mig på en gentil middag, och om jag än icke kan
skaffa någon kusk, måste han dock alltid prisa min
goda vilja. Jag skall emellertid ut att vigilera.
Fördöme! adjö med dig, på ... min salighet!»
»Nej, vänta ett ögonblick!» ropade Rutschenhjelm.
»Jag kan gifva dig anvisning på en säker kusk, men
låt oss gå in på källaren och dricka ett glas vin, så
kunna vi där tala vidare om saken.»
Springfeldt var icke sen att följa, och då de båda
snart sutto med glaset i hand, sade Rutschenhjelm:
»Hör du, bror! brukspatronen lär vara en rik knase,
flickan är förb. vacker - ja, så vacker, att jag redan är
pin kär i henne - och jag, jag själf vill blifva kusk.»
»Det går icke an, på min salighet!» ropade Springfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
