Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo, det går alldeles förträffligt bra an», fortfor
Rutschenhjelm, »bara vi göra upp saken klokt. Hör
nu min plan! Du går om en stund till brukspatronen
och säger honom, att du afsändt ett bud åt landet till
en vän, som har en ypperlig kusk från Stockholm,
men hvilken han nu önskar göra sig af med, emedan
han sålt sin egendom. I eftermiddag går du åter till
brukspatronen och underrättar honom, att kusken lofvat
att komma senare på aftonen. Jag har ännu en betjäntrock
kvar från den tid, då jag, gudbevars! lefde på
stor fot. Denna ämnar jag ikläda mig, och i
skymningen, då ingen märker oss, inför du mig till
brukspatronen. Jag skall afraka mina mustascher och göra
mig så oigenkännlig som möjligt. Säg, är icke detta
klokt uttänkt?»
»Mycket klokt, fördöme mig!» sade Springfeldt och
tömde sitt glas. »Jag tycker fasligt mycket om äfventyr,
men jag törs icke lura brukspatronen så – jag
skulle ju mista min kredit som kommissionär, på min
salighet!»
»Å, strunt i den förlusten!» sade Rutschenhjelm.
»Tänk bara, min förträfflige bror, om det lyckades mig
att knipa flickan; du kunde då vara öfvertygad om,
att jag nog skulle ihågkomma dig med en hederlig
dusör. Äfven om jag för närvarande på något sätt
kunde stå dig till tjänst ...»
»Bror Rutschenhjelm! du är, fördöme mig! den
hederligaste människa på jorden!» inföll Springfeldt
med mycken värma och plötsligen förändrade åsikter.
»Jag skall göra, som du har sagt. Jag går ’på
knäppen’ till brukspatronen; ty jag vill alltid tjäna mina
vänner, på min salighet! – Förbannadt god idé! ha! ha!»
Sedan Rutschenhjelm ytterligare inskärpt sin plan
i Springfelds minne och erhållit hans tysthetslöfte, gick
han till sitt logis, där han i en liten kappsäck inpackade
några af sina oumbärligaste klädespersedlar och
gjorde sig färdig till afresan. »Allt det här är sannerligen
litet befängdt», sade han därunder till sig själf,
»och svårt är att se, huru jag skall draga mig ur
äfventyret, men det är romantiskt, och om det aflöper väl
eller illa, så vet jag åtminstone ett, det, att jag ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
