Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våga ännu tusen gånger mera för att få se och vara
nära denna förtjusande varelse. Således, friskt mod!
Jag vill icke oroa mig i förtid, utan låta händelserna
ha sin gång.»
Efter en stund kom Springfeldt och aflämnade sin
första rapport. Han hade efter föreskrift sagt
brukspatronen, att han skickat bud till landet o. s. v. –
Han hade också ganska riktigt blifvit bjuden till
middag och fröjdade sig redan i andanom åt det goda vin,
som skulle vankas. – »Flickan är gudomlig, på min
salighet!» fortfor han sedan; »jag, som är en så
gammal ’Kunstversteher’, har, fördöme mig! aldrig sett så
syperba ögon. Och hvilken växt sedan! Min hjärtans
bror! du kan aldrig föreställa dig en sådan.»
»Tyst, gamle pratmakare!» sade Rutschenhjelm,
»men hörde du händelsevis hennes namn?»
»Du är så säker! Springfeldt hör, fördöme mig!
allting, han. Hon heter Hilma. Jag hörde det ’på
knäppen’. Rasande vackert namn, eller hur?»
»Ett gudomligt namn», suckade Rutschenhjelm,
»men talade du något vid henne?»
»Det var att fråga? Springfeldt talar vid alla
människor, både kända och okända, fattiga och rika,
Jag frågade henne till en början, om hon varit sjösjuk
under resan. Då rodnade hon och såg litet förlägen
ut, hvilket klädde henne ypperligt, på min salighet!
Sedan talade vi om ett och annat, äfven om den nya
kusken, hvarunder hon framställde den önskan, att han
måtte vara en påpasslig och ’nykter’ karl, som kunde
vara hennes stackars lame far till hjälp. Jag försäkrade
henne, att han var ett mönster för alla kuskar,
en riktig Febus, som till och med skulle kunna köra
solens vagn, fördöme mig!»
»Det var bra, bror Springfeldt!» sade Rutschenhjelm,
»gå nu att vidare bereda saken, och framför allt
– försiktighet och tystlåtenhet!»
Springfeldt skyndade på dörren som en stormvind,
men strax efter hans bortgång inträdde lille Freudenborg,
mer än vanligt rödlett och skinande i följd af
den bastanta frukost, hvarmed han på ångbåten »stärkt
sin tärda fysik».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
