Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kärkomna den lille mannens besök eljes plägade
vara, önskade emellertid Rutschenhjelm honom nu dit
pepparn växer, ty han hade sannerligen annat att tänka
på än att prata tok, och alldenstund världen vet, hvad
trenne veta, ville han ej heller i hemligheten inviga
Freudenborg, som gärna var litet »lösgläfst» af sig,
helst i ett gladt lag. Han tog därför emot honom
med en något surmulen uppsyn, men utan att akta
därpå höjde den lille med mycket majestät sin
guldkäpp och började att skandera med lallande röst:
»Säg, ovärdige son af Mars, den krigiske guden:
Säg, hvi flydde du fegt bort från det blodiga slag?
Fruktar en knekt att våga en kamp med den stockholmska supen?
Jag, som är endast ’civil’, tog mig dock en och en half.
Men du stod som förryckt, en kvinnsperson att betrakta,
Som i evighet går, broder! din näsa förbi.
Se’n jag fröjdat min själ en stund af hennes åskådning,
Gick jag ned till Sofi och den lekamliga spis.
Skönhetens bondgranna prål jag snart för det redbara glömde:
Laxen var fet, såsom jag, ättikan bitter som du.
Nu är jag lyftad, min bror! från jorden och dess små bekymmer!
Men du står som en döf – säg, vill du spela en pott?»
Rutschenhjelm kunde med möda afhålla sig från
skratt, då den lille mannen framtog en killelek ur fickan
och gick att framflytta ett spelbord. Men därefter sade
han: »Inga galenskaper numera! Jag har ju redan
sagt dig, att jag vill börja ett annat lefverne. Dessutom
har jag mycket att skrifva i dag och skulle, med
din tillåtelse, önska att få vara ensam. Se, där går
just kamrer Satberg förbi; i honom finner du en
villigare spelkamrat än i mig.»
Freudenborg stoppade kortleken i fickan och sade:
»Tvärvigg! jag – går ur ditt hus, och manteln jag skakar vid dörren!
Ej så snart här igen kommer min luftiga fot,
Ty jag i morgon står upp med Febi strålande gudom
Och gör en utflykt ur bo’t – vänskapsförgätne, farväl!»
Freudenborg marscherade ut med stolta steg, och
när han slagit dörren igen efter sig, mumlade
Rutschenhjelm: »Gud ske lof, att jag ändtligen är fri från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
