Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
se jag skall inte bli dej någonting skyldig, det lofvar
jag, om du härå håller, din burk.»
»Herre Gud!» ropade Hilma, »där slå de ihjäl
den resande herrn. För all del, Fingal, skynda dit att
stifta fred! Skynda, säger jag!»
Rutschenhjelm hade dröjt ett ögonblick att hasta
till sin väns bistånd af fruktan att blifva upptäckt;
men den vackra flickans befallning, jämte
Freuden-borgs verkliga nöd, kom honom nu att segra Öfver alla
betänkligheter. Han sprang därför hastigt till
stridsplatsen, och med ett enda slag af sin kraftiga
knyt-näfve fällde han den långe pryglaren i marken, där han
blef liggande utan att röra sig, och sedan han gjort
samrna manöver med en annan bonde, började de
andra att draga sig ur spelet. Rutschenhjelm upplyfte
därefter den stackars Freudenborg, som var andfådd och
jämmerligen mörbultad. När han kommit sig före litet
grand och funnit, att han icke »remnat» på något ställe,
räckte han kusken sin hand och sade:
»Tack, du alla kuskars mönster och föresyn! tack
för god hjälp! Huru skall jag kunna vedergälla dig?
Jo, behåll denna käpp», sade han melankoliskt och
upptog sin på marken liggande fastighet, »behåll denna
käpp som ett minne af mig. Jag vill aldrig mera se
honom, sedan han - o, höjd af blygsel! - dansat på
min egen rygg.»
Den lilles upprörda sinnesstämning hindrade honom
att närmare fixera Rutschenhjelm, som äfven dragit
rockkragen öfver ansiktet och vändt sig åt sidan.
Under det Freudenborg började att omsorgsfullt aftorka
det stolt, som fastnat vid hans kläder under stridens
yra, tog vår kusk den erbjudna käppen, skyndade
åter till sitt herrskap och satte sig åter upp på
kuskbocken, fullkomligt säker på, att han icke blifvit
igenkänd.
»Det var en vacker fred du stiftade», sade
brukspatronen; »i stället for att tala förnuft, for du in i
högen som en ursinnig människa. Hur är det med de
stackars bönderna, som du slog till marken?»
»Å, jag ser, att de börja repa sig», svarade kusken;
»det är aldrig vardt att tala reson med bönder, herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
