Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
»Å, herrn har väl spelat med sämre karlar än
jag», sade Rutschenhjelm och gick därefter in med ett
schatull.
Officerarna skrattade med full hals, och som
ingenting vidare var att få se eller höra, gingo de sina färde.
När Rutschenhjelm inkommit, trädde Hilma emot
honom och lämnade honom en tia banko med
befallning, att han skulle gå på boklådan och hämta några
nyss utkomna böcker, bland hvilka hon ville göra sitt
val, hvarefter han skulle återlämna resten.
Rutschenhjelm lunkade utaf, och sedan han
lämnat bokhandlaren den gula sedeln i pant, fick han med
sig ett helt paket af »nouveautéer», som det nu för
tiden heter. När han kom tillbaka, var Hilma ensam
i det yttre rummet, emedan hennes far samtalade med
den efterskickade köpmannen i det inre. Hon hade på
den korta tiden ordnat sina rika lockar och syntes nu
efter den upplifvade morgonfärden mera blomstrande
än någonsin, och då hon bad Rutschenhjelm att på
bordet framlägga sina medförda skatter, måste denne
göra stort våld på sig för att kunna bibehålla sin roll
af en ringa tjänare. Så mycket felade han dock mot
dräng-etiketten, att han ställde sig vid hennes sida,
under det hon mönstrade paketets innehåll. Utan
att likväl gifva akt på detta, framtog hennes vackra
hand bok på bok, och hon examinerade nyfiket
titelbladet på hvarje. »Ack, se däri» ropade hon med
strålande öga, »Nadeschda af Runeberg», det var
någonting rart! Den tar jag, ty Runeberg är min
favoritförfattare. > Samlade dikter af Atterbom» - nej, dem
förstår jag icke, det får herr Atterbom förlåta.
»Lyriska förstlingar af Carl Julius LénstrÖm» - usch! Gud
bevare mig från dem! »Stycken på vers af Carlén
- dem tar jag, både för hans egen och för hans lilla
frus skull. - Ack! se där är hon själf - »Rosen på
Tistelön, en skärgårdsberättelse» - det var trefligt!
den passar ypperligt, helst nu, när jag själf tänker resa
till skärgården. Men hvad är det? »Nyare dikter af
Wilhelm von Braun» - nej, fy! han lär vara så
grufligt själfsvåldig och ’scabrös’.»
»Jag försäkrar mamsell, att det icke är så farligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
