Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
handlat både dåraktigt och svekfullt, men Gud är mitt
vittne, att min mening aldrig var att på minsta sätt
vilja såra er. Jag såg er - vare detta nog sagdt -
och jag ville se er mera. Jag är eljes ingen bedragare.
O, säg, kan. . . kan ni förlåta mig?»
Den vackra flickan gaf honom en mild blick och
svarade, under det ett litet skälmskt leende sväfvade på
hennes läppar:
»Jag måste väl det, emedan ni har mitt löfte.
Dessutom», tillade hon, »har ni ju mer än godtgjort
ert fel mot min far och . .. mig.»
»Himmeln belöne er för dessa milda ord!» ropade
vår hjälte eldigt och fattade hennes hand, som hon
endast gjorde ett svagt försök att draga undan; »men
vågar jag, kan jag våga att snart i min rätta gestalt
träda inför edra ögon?»
»Huru skulle väl jag, äfven om jag ville, kunna
hindra er därifrån!» hviskade hon rodnande och drog
tillbaka sin hand. »Men nu farväl. Jag vill komma
ihåg edra bragder och söka att glömma det sätt, på
hvilket ni inkräktat er höga plats som kusk. Hälsa
främlingen tusenfaldt och . . . och tjäna honom, så tjänar
ni äfven mig!» Den sköna, lifliga flickan försvann, och
Rutschenhjelm var åter lämnad allena åt sina
betraktelser. Snart såg han brukspatronens affärd, och han
tyckte sig märka, att Hilma vid uppstigandet i vagnen
kastade en hastig blick åt fönstret till det rum, hvari
han nu dvaldes.
Som vår hjälte verkligen var bra öm, både ut- och
invärtes, kom honom ett par dagars hvila förträffligt
väl till pass. Men den tredje dagen uppstod han med
solen och reste till Svarteborg för att möta främlingen.
Innan dess aflade han likvisst sin kuskrock och iklädde
sig en civil bonjour, som han hade förvarad i sin
medtagna kappsäck. Vid ankomsten fann han främlingen
redan före sig, och denne kom genast emot honom,
vänligt och öppet, samt gaf honom ett trofast handslag.
»Det fägnar mig, att ni är punktlig», sade han
leende, »sådant lär man sig i fält, och af allt fjäsk
är morgonfjäsk det enda, som jag tycker om. Men
kom nu in, vi skola där afgöra, huruvida vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
