Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
»Ja, jag hade fått veta, att min far skulle passera
samma väg, men som jag beslutat att icke gifva mig
tillkänna förrän här, fick jag nöja mig med att, själf
dold, endast se det käraste jag ägde. Jag hann äfven
till stället i rätt tid för att hjälpa den manhaftige
kusken, från hvilken jag kan hälsa min far.»
»Nå, det var roligt. Jag talade nyss med Hilma
om honom. Hur mår han?»
»Om man undantager en viss hjärtkramp», svarade
Lenoir med en sidoblick på Hilma, »mår han
förträffligt. Han har varit mig följaktig hit och befinner
sig på gästgifvaregården, oviss, huruvida min far vill
taga honom i sin tjänst igen.»
»Hur kan han tvifla på det!» ropade den gode
gubben. »Jag skulle önska, att han stannade hos mig
så länge han lefver, ty bättre kusk har jag aldrig haft.»
»Det kunde möjligen låta sig göra», svarade Lenoir
leende; »men, gode fader, sedan jag på denna lycksaliga
dag vunnit tillgift för mina egna ungdomsdårskaper,
får jag äfven å kuskens vägnar bedja om förlåtelse för
ett af honom begånget streck.»
»Han har gjort mig en så redbar tjänst, att jag
gärna vill blunda för ett litet snedsprång. Men han
såg ju så hygglig ut - hvad har han kunnat göra?»
»Jo, ser min far, han har fuskat i ett handtverk,
som icke egentligen tillhör honom. Han är icke den,
han synes. Böjd för obetänksamma upptåg, liksom de
fleste unge män af lifligt lynne, beslöt han att blifva
er kusk till Strömstad, ehuru han annars är en
välbeställd - löjtnant.»
»Hvilket pojkstreck!» utropade brukspatronen.
»Denna resa har verkligen varit bra rik på besynnerliga
händelser! Men han må vara hvem som helst - jag
står i skuld hos honom, och i detta glada tillfälle vore
det otacksamt mot en mild försyn att icke räcka handen
åt en felande. Jag förlåter honom af allt hjärta,
synnerligast som vår Herre vändt hans dårskap till mitt
och mina barns bästa.»
Lenoir, glad häröfver, affärdade sin utanför
väntande betjänt till vår hjälte och berättade under tiden
för fadern, huru han upptäckt hvem Rutschenhjelm var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
