Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
och huru han anförtrott det till Hilma, m. m. Han
lofordade honom därefter på det vänskapligaste och
anförde alla de personers förmånliga omdömen, dem han
rådfrågat angående Rutschenhjelms karakter.
»Både jag och min lilla hustru», slutade han,
»tycka mycket om honom, och jag är öfvertygad, att
äfven min far skall finna nöje i hans trefliga sällskap.»
»Det fägnar mig att höra, hvad du säger», sade
brukspatronen; »men hvad i Guds namn kunde hans
mening vara i denna förklädnad?»
»Ja, se, det vet jag icke precis. En ung man kan
hafva många motiv», svarade Lenoir och kastade en
skalkaktig blick på Hilma, som rodnade förlägen. »Jag
tror nästan, att han blef kusk af pur människokärlek,
eller hur, syster lilla ?»
Just som denna fråga blifvit framställd, inträdde
Rutschenhjelm, på hvilken man kunde se, att han
användt mycken möda på sin klädsel och på ordnandet
af sitt mörka, lockiga hår. Lenoir och Isabella logo
förstulet, Hilma vände bort sitt glödande ansikte, och
Rutschenhjelm framgick under synbart bryderi mot
brukspatronen, som under ett hjärtligt skratt räckte
honom sin hand och utropade:
»Nå, min käre Fingal, tack för sist! Det var
beskedligt, att ni icke öfvergaf er gamle husbonde, utan
höll ert löfte och kom efter. Behöfs inga ursäkter»,
fortfor han därefter, då Rutschenhjelm sökte framstamma
några ord. »Det är ingenting att tala om. Det var
ett lustigt puts, ni spelade mig; men det gör ingenting,
ty ni har mäktiga förespråkare, såväl i ert raska
handlingssätt som i mina tvenne barn. Sitt ner, bäste
löjtnant, och var hemmastadd i mitt hus, till hvilket ni
ännu hör, då ni icke fått er orlofssedel, ha! ha!»
Ett samtal, fullt af glädtighet och skämt, uppstod,
och vår vän Rutschenhjelm, som under sitt förra
förnedringstillstånd måst lägga band på sin tunga, gaf den
nu så mycket friare lopp, därtill uppmuntrad af det
retande smålöje, som sväfvade på Hilmas läppar. Han
berättade några andra lustiga upptåg, i hvilka han
under sin första officerstid kastat sig och som alla
aflupit lyckligt, emedan hans mening därvid aldrig varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
