Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
och min mening är att i ödmjukhet anhålla, det min
nådiga mademoiselle täcktes antaga en ledig bänk på
den bräckliga farkost jag anskaffat.»
»Jag tackar för ert graciösa tillbud», svarade Hilma
leende, »rnen beklagar, att jag af dubbla orsaker ej
kan antaga det: först emedan jag redan uppgjort
sällskap med min bror och löjtnant Rutschenhjelm och
sedan därför, att er farkost enligt er egen utsago är
bräcklig.»
»Detta, min nådigaste mademoiselle, var endast
figurligt taladt», svarade Freudenborg; »allt människoverk
är bräckligt, och synnerligast detta lilla nötskal, som
vi gemenligen kalla båt och som blott en tum skiljer
oss från döden i världshafvets iskalla djup. Men då
jag till min bedröfvelse redan ser mig förekommen af
ett lyckligare individuum, får jag den äran att
rekommendera mig. Ödmjukaste tjänare!»
Freudenborg aflägsnade sig lika gravitetiskt, som
han kommit, och Rutschenhjelm följde honom till
dörren, hvarest den lille hviskade: »Brutus! vi träffas vid
Filippi l»
»Det vill säga på värdshuset», sade Rutschenhjelm.
»Du sad’t!» svarade den lille och försvann.
Kort därefter begåfvo sig Lenoir och Isabella samt
Rutschenhjelm och Hilma ned till stranden, där de
inskeppade sig i en båt, som brukspatronen, hvilken
var road af fiske, hyrt för hela badterminen jämte
roddare. Alla badgästerna betraktade med beundran
de tvenne vackra paren, och mer än en kikare riktades
nyfiket åt deras »bräckliga farkost». Samtliga båtarna
formerades nu på linje, och vid en trumpetstöt från
en framför liggande båt, hvari musiken befann sig,
börjades rodden. Aftonen var - för att begagna
Freu-denborgs ord - full af lugn och innerlig ljufhet.
Solens sista strålar hoppade vänligt på den glänsande
spegelytan, och från de kringliggande holmarna hördes
återskallet af hornmusikens sköna toner. Länge satt
Rutschenhjelm tyst vid Hilmas sida, under det båtarna
raskt gledo fram, och han betraktade med förtjusning
hennes välbildade drag, som antagit ett så heligt och
lugnt allvar. Han såg, huru hon med knäppta händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
