Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
är stor synd om min stackars syster, till hvilken du
ännu icke sagt ett enda ord. För all del, låt henne
icke bli lottlös. Hor du?»
Vår hjälte och Hilma foro härvid upp liksom ur
en dröm och blefvo storligen förundrade, då de sågo,
att redan skuggorna börjat sänka sig ned öfver
hafsviken under deras saliga himmelsfärd och att flottiljen
höll på att återvända. Ett sakta »ack!» bröt sig fram
öfver Hilmas läppar, och en viss beklämning kring det
klappande hjärtat sade henne, att hon åter befann sig
på denna låga jord, där en oblandad sällhet sällan är
af någon varaktighet.
»Ja, ack, ack, hvad en bit mat och ett glas godt
vin skall smaka på allt det här!» skämtade Lenoir.
»Sjön suger, eller hur, syster lilla?»
»Hvad du är elak!» hviskade Hilma förvirrad, och
sträckte sin hand mot brodern.
»Ja, visst är det bra elakt», svarade denne, »att
tala om jordisk nödtorft för en liten ängel, som hela
långa stunder fråssat i njutandet af den delikataste
himla spis. Men hvad tycker bror Rutschenhjelm om
att så där kuska omkring i högre rymder?»
»Å, där är en jämn väg», svarade denne muntert,
»och jag rekommenderar resan för hvar och en, som
har kraft att företaga den. Tankens hästar tröttna
icke så lätt, och om de äfven stundom skena, blifver
fallet icke så halsbrytande; man står i vidrigaste fall
oskadd på jorden igen, där en god prosaisk vän räcker
fram en smörgås åt resenären.»
Lenoir skrattade, och samtalet fortsattes lifligt och
gladt, till dess båtarna lades i land. Full af
lycksalighet, bjöd Rutschenhjelm sin arm åt Hilma och förde
henne under fortsatta hviskningar till hennes boning.
Brukspatronen hade under tiden låtit tillreda en
ypperlig supé för att, liksom fordom fadern i skriften,
fira sin återfunne sons hemkomst. Maten smakade alla,
äfven Hilma, förträffligt, champagnekorkarna flögo i
taket, och den lycklige gubben proponerade skålar
för sin son, sin sonhustru, sin kusk, sin dotter och
slutligen en för general Espartero. Han påstod, att
han kände sig tio år yngre, och hans styfva fötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
