Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
och jag råder dig att begagna någon sorts
sympatikur. »
Nu begaf det sig en vacker förmiddag, att vår
hjälte gjorde ett besök, just under det brukspatronen
var i badet, och han fann vid sitt inträde Hilma
sittande ensam uti en soffa med en bok i handen. Hon
hälsade honom rodnande och såg förvirrad ned i boken.
Han satte sig vid hennes sida och började framhviska
dessa ljud, som blifvit så kära för hennes öra. Hans
ord blefvo allt varmare
och varmare - Gud vet
allt hvad han sade, men
det är visst och sant,
att boken slutligen föll
på golfvet, utan att den
oartige Rutschenhjelm
vårdade sig att upptaga
densamma. Han
fångade i stället den lilla,
darrande hand, ur hvilken
boken fallit, och tryckte
den länge och varmt i
sin. Magnetiskt drog
han sig därunder allt
närmare och närmare det
hulda föremålet och
hviskade tätt vid hennes öra
ännu några ord, som hade en förunderlig verkan; ty
se! flickans lilla hufvud föll ned mot hans bröst, och
- for att begagna Dahlgrens sköna ord - »sedan
själarna en stund betraktat hvarandra genom ögonens
fönster, stego de ned på läpparnas altan för att
omfamna hvarandra.» O, kärlekens första kyss! hvad
finnes ljuf vare än du? Hvad mäktar att mera försätta
oss i glömska af allt omkring oss!
Lenoir hade ett par gånger gläntat på dörren, utan
att de båda lycksaliga märkt det. Han log förnöjd åt
den sköna scenen, men då han ansåg den hafva räckt
länge nog, började han hosta erbarrnligt i rummet näst
intill, vid hvilket skärande ljud Hilma under ett lätt
utrop drog sig ur den kärleksdruckne Rutschenhjelms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
