Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
armar och skyndade högt rodnande in i sin
sängkammare. Nu inträdde Lenoir och ropade leende: »Å, vi
äro redan framme, som jag ser! Bra kördt, min käre
kusk!» Med strålande öga slöt vår hjälte den glade
vännen i sina armar, och denne sade’skrattande:
»Bevars, bevars! icke så häftigt! Men det var rasande bra,
att Hilma engång bekände kort. Hon har, som rnin
far berättat mig, redan gifvit tio korgar af den orsak,
att hon aldrig kunnat förlika sig med den kärlek, som
födes under prosaiska och hvardagliga förhållanden.
Hon älskar det ovanliga, och man måste äfven bekänna,
att din kurtis börjat under bra egna omständigheter.
Men gå du nu hem och gör dig grann och kom hit
till middagen. Jag vill emellertid tala med gubben.
Han anar redan förhållandet, och han kan dessutom
icke neka Hilma någonting. Adjö,, så länge!»
Middagen kom, och vår hjälte infann sig, Den
gode brukspatronen, som redan förut var vunnen till
hans fördel, hade med glädje afhört sin sons berättelse
om hvad som under hans frånvaro hade passerat, och
då Hilma, ljuft leende under tårarna, bekant sin kärlek,
hade han förnöjd gifvit sitt samtycke. Vid
Rutschenhjelms inträde stapplade han mot honom, slöt honom
rörd i sina armar och förde honom mot den darrande
flickan, som satt vid Isabellas sida och lutade sin
brinnande kind mot hennes trogna systerliga barm. Han
lade deras händer tillsamman och välsignade dem tyst.
De båda lyckliga föllo i hvarandras armar, och Lenoir
utropade gladt: »Se så, i Guds namn! Nu har kusken
tagit städja och min far får efter sin önskan behålla
honom för lifstiden.» Lyckönskningar och omfamningar
följde härpå, men när dessa ändtligen upphört och de
nyförlofvade åter smugit sig till hvarandra, sade Lenoir
några ord på spanska till Isabella, som förtjust åskådat de
unga tus lycka, i hvilken hon fann en bild af sin egen.
Hon skyndade genast ut och återkom om några
ögonblick med lille herr Lars på sina armar. Med moderns
tillhjälp räckte nämnde lille herre vår hjälte ett bref,
skrifvet af Lenoir i hans namn. Det innehöll:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
