Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Mar afbröts hon af Klaras och gesällens ankomst.
»Det blir ett strängt arbete, Klara, att bära den här
munsjören fyra trappor upp», sade gesällen, i det han
slog sina väldiga armar omkring mig och lyfte mig
så lätt, som om jag varit en vante; »jag begriper
inte, hvad det skall tjäna till, men efter hon så vill,
så... Men hon kommer ju ihåg, hvad hon lofvade
mig. . .?»
»Ja, ja, elaka människa!» ropade flickan, »men
skynda, skynda! Jag skall lysa er och hjälpa till så
mycket jag förmår.»
Ändtligen uppkommen för de många trapporna,
hvilka jag trodde aldrig skulla taga slut, inbars jag i
ett litet, men utmärkt snyggt rum, där jag lades i en
bred,, uppbäddad säng.
Klara fattade nu gesällens hand och sade bedjande:
»Ack, gör mig en tjänst l Gå till doktorn vid
Hötorget och bed honom för all del genast komma hit och
sätta ihop den stackars herms ben. Gå, gå! jag ber,
jag besvär er därom. Jag har pengar, jag skall betala
doktorn, om det också vore 10 riksdaler.»
»Nå, jag skall väl göra det, fast det är fan till
besvär. Men kom ihåg, hvad hon lofvat» - sade
gesällen.
»Gå, gå bara!» sade Klara och sköt honom genom
dörren. Därefter vände hon sig till Amalia, som stod
och nyfiket betraktade mig: »Gå du också, Amalia!
Jag vill vara ensam med den sjuke.»
»Det är just den rätte att vara ensam med!»
utropade denna skrattande. »Men han är ganska
vacker ...»
Mera hann hon icke att säga, ty Klara fattade
häftigt hennes arm och hviskade några ord till henne,
hvarefter hon aflägsnade sig, ännu beständigt
hånskrattande. Klara följde henne till dörren och uttog nyckeln.
Därefter satte hon sig på en stol tätt invid sängens
hufvudgärd och såg med tårade ögon medlidsamt på
mig, under det hon med sin näsduk aftorkade den
kallsvett, som stod på min panna.
Ett benbrott gör vanligtvis icke så särdeles ondt i
början, och då jag nu utbytt den hårda stengatan mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
