- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
92

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

ett mjukt och bekvämt läger, kände jag en så stor
lindring i plågorna, att jag närmare kunde betrakta
den obekanta, som visade mig ett så varmt deltagande.
Jag hade vid denna tid nästan aldrig talat vid andra
fruntimmer än några af min mors äldre bekanta, och
jag hade äfven föga begrepp om kvinnlig skönhet. Men
en medfödd känsla sade mig dock genast, att den unga
flicka, jag här såg framför mig, var skön, var den
skönaste jag ännu skådat. Hon var en lång, smärt blondin,
något blek, med den mest bländande fina hy. Hennes
stora, himmelsblå ögon, som ännu alltjämt voro fästa
på mig, buro ett uttryck af innerlig godhet, som ingaf
mig förtroende och gjorde mig godt i själen. Hennes
mun, liten och rosenröd, förskönades ännu mera af ett
då och då frambrytande, men hastigt försvinnande
obeskrifligt småleende, på samma gång oändligt ljuft och
oändligt vemodigt. Pannan, ovanligt hög och ren,
var omgifven af rika, guldgula lockar, som själfsvåldigt
föllo ned öfver en alabasterhvit hals, hvilken jag icke
kunde betrakta utan att rodna, emedan jag tyckte den
vara allt för mycket blottad, liksom hos damerna på
dessa franska gravyrer från Ludvig den
femtondes^lätt-sinniga tidehvarf, dem jag någon gång, men alltid med
vämjelse sett.

Flickan, som följt riktningen af mina blickar,
tycktes märka min förlägenhet. Hon kastade hastigt
en röd schal öfver de fylliga, ungdomsfriska behagen,
lutade sig ånyo ned öfver mig och frågade med denna
milda, välljudande röst, som redan förut väckt min
uppmärksamhet:

»Mår ni ej bättre nu, bäste herre? Jag tycker,
att ni ser raskare ut. Var nu bara icke ledsen.
Doktorn kommer väl snart, och han gör er nog frisk
igen. Han botade mig, då jag var illa sjuk i våras.
Ack!» . . .

»Min bästa mamsell!» sade jag; ty den på denna
tid dyrbara, rödrosiga kattunsklädning som hon bar,
gjorde, att jag ansåg mig ej kunna kalla henne
mindre, »min bästa mamsell, ni är alltför god mot en
obekant främling. Ack, huru skulle det gått med mig
utan er mellankomst!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free