Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så trött och lidande jag än var, upprördes jag af
dessa ord, som ännu mer ökade min vedervilja för
doktorns person, emedan jag fann dem så fulla af elakhet
och orättvisa. Jag försmådde likväl att svara honom
något. Jag endast mötte hans stränga ögonkast med
ett stolt och försmädligt leende. Detta tycktes reta
honom, ty han mumlade återigen: »En riktigt
förhoppningsfull yngling och en förträfflig sjuksäng i sanning!»
Smeden, som ställt sig vid fönstret, inföll nu: »Ja,
men jag tycker ändå, herr doktor, att det är bra
beskedligt af Klara att lägga honom där. Men sådan är
hon alltid. Hon är mycket olik de andra och hjälper
beständigt de fattiga. Om hon icke vore så gifmild,
skulle hon kunna samla mycket pengar, ty hon har
fullt upp med förtjänster och många bättre
bekantskaper. »
Jag tackade inom mig den redlige smeden för detta
vackra försvar, hvilket doktorn endast bemötte med ett
torrt: »hm!» Men nu gick Klara mot honom, antog
den mest ödmjuka ställning och bad i bevekande ton,
att han måtte underrätta henne om, hvad hon hade att
iakttaga i anseende till min skötsel. Han lämnade
henne nu med något förminskad sträfhet en ganska
tydlig och utförlig instruktion samt skref med
blyertspenna ett recept. Därefter sade han: »Håll dig nu
inne, om det är dig möjligt, och gör som jag sagt dig.
Blir han sämre, kan du skicka efter mig, så ogärna
jag också kommer i detta hus. Korn ihåg att bädda
friskt på med bly vatten! - Nej, nej, jag tar ingenting
emot af dig», ropade han, då flickan ville sticka något
i hans hand. »Gif mig min hatt och lys mig bara
ned för dessa förbannade trappor.»
Till min stora lättnad gick den odräglige doktorn
sin väg, åtföljd af smeden och Klara. Om några
ögonblick återkom den sistnämnda och skyndade att sätta
sig vid sängen. »Gudskelof!» hviskade hon och knäppte
de fina, lena händerna, »nu är det värsta öfver.
Var nu bara glad, stackars, gode herre, ty doktorn
sade mig, att ni om en månad kunde bli bra, om ni
bara låge stilla och vore försiktig. Smeden har gått
på apoteket att köpa det, som doktorn föreskrifvit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
