Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
ende, så alldeles förändradt förekom det mig.
Visserligen låg det ännu mycket allvar på hans höga, fårade
panna, men strängheten var alldeles viken därifrån, och
en besynnerlig vätska, som jag nästan skulle hafva
velat taga för en tår, om jag ej påmint mig hans förra
känslolöshet, skimrade i hans djupt liggande öga, då
han med en helt och hållet förändrad, vänlig och
deltagande röst sade till mig:
»God dag, min unge herre! Jag har att göra mig
själf stora förebråelser, som ej förr än nu besökt er.
Men ...» (och härvid nickade han förtroligt åt Klara,
som med sammanknäppta händer och mildt och
tacksamt leende, under det stora tårar rullade utför hennes
kinder, stod tätt bredvid) »men... jag har haft så
mycket att sköta i dessa dagar. Jag vill emellertid
hädanefter godtgöra mitt fel och se om er allt som oftast.»
»Ni är alltför god, herr doktor», stammade jag,
icke litet förundrad öfver, att en björn så hastigt
kunnat förvandla sig till lamm.
»Låt mig nu se på ert ben, monsieur!» sade
doktorn och började att taga bort omslagen. »Ah! det här
ser ju alldeles förträffligt ut. Ni har ett makalöst
läkkött, och svullnaden har redan lagt sig betydligt.
Fortfar det sålunda, kommer ni snart nog på benen
igen. Du har skött honom rasande bra, min piga lilla»,
fortfor han och vände sig till Kl^ra, »mycket bra, i
sanning. Jag skulle aldrig hafva tnott dig om det.»
»Ni är student hör jag, och ert namn är H***?»
frågade han därefter och satte sig på en stol bredvid
min hufvudgärd.
Jag jakade.
»Och hvad yrke ämnar ni välja?»
»Jag tänker att bli läkare, om mina
omständigheter tillåta det.»
»Bra! rasande bra l Det är således en blifvande
kamrat jag har nöjet att äga till patient. Men», tillade
han hostande och såg förläget ned, »men af Klara har
jag erfarit, att ni icke tänkte blifva här i staden mera
än på sin höjd en dag. En oförutsedd olycka har
emellertid inträffat, som kommer att hålla er vid
sängen flera veckor, och . . . och, rent ut sagdt, jag vet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
