Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Som jag i min enfald trodde, att jag förolämpat
henne genom min d j är f het, Öfver hvilken jag nu, sedan
första berusningen flytt, kände en djup blygsel, började
jag i en bevekande ton bedja henne om tillgift.
»Ack! hvad skulle icke jag kunna förlåta herr
Konstantin l» sade flickan, sorgligt leende under tårarna.
»Tro icke, att jag är ond på er ; långt, långt därifrån,
men lofva mig dock att aldrig göra om, hvad vi nyss
gjorde... Lofva mig det, gode herr Konstantin!»
»Jag lofvar det», svarade jag, ännu slagen af
förvirring.
»Då är jag åter nöjd; ty mina läppar äro ej
värdiga att vidröra edra. Det är för stor skillnad mellan
oss båda. Gud!» ...
»Jag gaf er mitt löfte», utropade jag ifrigt, »men
icke på denna grund, goda, älskade Klara!
Skillnad mellan oss, säger ni? Hvilken då? Äro vi ej
båda unga, oskyldiga varelser? Äro vi ej båda
fattiga och måste med eget arbete sträfva oss fram här i
världen ? Men detta sträfvande kan en gång blifva
be-lönadt; utsikterna kunna ljusna, och då Klara, då ber
jag er komma ihåg, att det mellan oss icke råder
någon skillnad.»
Detta var ett frieri, så tydligt man kan begära det
af en nybörjare, som var kär öfver öronen; men Klara
skakade endast sorgligt på det guldlockiga hufvudet och
fortfor att gråta. Då jag uttr}rckte min förundran
häröfver, tolkade hon hastigt tårarna, steg småleende upp
och satte sig på den vanliga platsen vid sängen; dock
märkte jag, att hon nu sköt stolen litet längre därifrån.
Jag förstod denna tysta påminnelse och rättade mig
därefter.
Ungefär en vecka härefter var jag så återställd,
att jag kunde gå utan krycka. Endast en viss svaghet
i benet återstod ännu. Doktorn, som dagen förut
varit på besök, hade sagt, att han påföljande afton skulle
hämta mig i sitt eget ekipage och att jag for ombytes
skull skulle tillbringa några timmar hos honom. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
