Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ångern emellanåt ville nedtrycka hennes uppåtsträfvande
ande, sökte jag att uppmuntra henne vid de besök, som
hon några gånger under er sjukdom gjorde mig. Vid
det sista - det var i förgår - kommo vi öfverens, att
ni skulle flytta ifrån henne, emedan . . . det var
nödvändigt, ni förstår mig; och att jag, under den
förevändning, att ni skulle tillbringa några timmar hos mig,
skulle bortföra er. Den stackars Klara, som fasade vid
den tanken, att hennes så länge fördolda hemlighet
skulle kunna blifva upptäckt, medan ni ännu vistades
hos henne, och att ni sedan skulle bemöta henne med
det förakt hon ansåg sig förtjäna, men hvilket hon
sade sig omöjligen kunna uthärda, ville åtminstone
hafva den trösten, att den sista blicken ni gaf henne
skulle vara . . . vänskapens och icke afskyns.»
»Den sista blicken, säger ni?» utropade jag med
en förfäran, som tydligen lärde mig inse, att, oaktadt
allt det förskräckliga jag hört, af alla känslor afsky
dock var den, som jag ännu minst hade för den arma
Klara. »Nej, nej! vore hon också tusen gånger
djupare förnedrad, vill jag, måste jag återse henne, ty
mot mig åtminstone har hon handlat som en ängel.
Jag kan aldrig glömma henne, aldrig, aldrig...» Jag
tystnade och brast åter ut i tårar.
»Hum! det hedrar ert hjärta, att ni ej kastar första
stenen», sade doktorn; »men jag vill nu tala med er
om de planer, som jag uppgjort för Klaras framtid.»
»Ack, ja! hvad skall det väl blifva af den
beklagansvärda?» hviskade jag bäfvande.
»Ett är gifvet, nämligen att hon med det snaraste
måste bort härifrån, bort från skådeplatsen för de
smärtsammaste minnen. Jag har skrifvit till några vänner
i landsorten och bedt dem höra efter något
aktnings-värdt, fromt prästhus, däri hon till en början kunde
blifva upptagen mot betalning, hvilken jag vill bestrida,
till dess det arma barnet lärt sig något, hvarmed hon
sedan hederligt kan försörja sig själf.»
Plötsligen upprann hos mig en tanke, som kom
mitt hjärta att klappa af tillfredsställelse och glädje:
»Jag har en mor», hviskade jag, »en förträfflig mor,
from och god som en Guds ängel. Aldrig kände Klaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
