Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Jag kunde icke annat än gilla denna doktorns
åsikt, ehuru det visserligen kostade på mig att nödgas
dölja något för min mor, för hvilken jag ännu aldrig
haft någon hemlighet. Därefter, äggad af en lätt
förklarlig nyfikenhet, frågade jag doktorn, hvad han hade
sig bekant angående Klaras födelse och andra
lefnadsomständigheter.
»Högst obetydligt», svarade han. »Hon är ett
stackars Öfvergifvet oäkta barn, som vid spädaste ålder
måste hafva blifvit inlöst på barnhuset, ty, efter hennes
egen berättelse, sträcker hennes älsta minnen sig icke
längre än dit. Vid femton år, den tidpunkt, då de
beklagansvärda barnen obarmhärtigt kastas ut från
barmhärtighetsinrättningen i världen att försörja sig själfva,
antogs Klara i tjänst hos en eländig kvinna, hvars
afskyvärda näringsfång bestod uti att sälja kropp och själ
tillika hos de olyckliga, vackra offer, som föllo i hennes
händer. Vare detta nog sagdt. Utan anhöriga och
vänner, utan någon moralisk uppfostran och utan förmåga
att på hederligt sätt försörja sig, tvangs hon af nöden
att fortsätta den nesliga födkrok, som den svekfulla
kvinnan en gång anvisat henne. Men icke engång
lasten kunde förkväfva de goda anlag, hvarmed hon så
rikligen blifvit begåfvad. Liksom förvarade i en knopp,
väntade de blott på den första solglimten af mänskligt
deltagande och kärlek för att genast slå ut i full
blomma. Dock, detta ämne är smärtsamt för er,
liksom för mig. Jag vill nu visa er ert rum, ty det
förstås, att ni bor hos mig den tid, ni ännu måste
kvardröja här. Jag hoppas, att ni skall finna det bekvämt
nog för att vara hos en gammal ungkarl. Sedan spisa
vi afton, så att ni tidigt må få njuta den rö, hvaraf
ni nu efter så skakande underrättelser måste vara i
behof, min unge vän.»
Med en djup, smärtsam suck steg jag upp för att
följa den gode doktorn till det rum, som han låtit ställa
i ordning för mig. Öfver min säng hängde en god
tafla, som föreställde den bot färdiga Magdalena. Jag
gaf doktorn en tacksam blick, och han nickade
vänligt. Troligen hade han med afsikt låtit dithänga
målningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
