Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
barnet var friskt och raskt samt att det genast inlöstes
på barnhuset. »Jag var mycket fattig», sade hon, »och
förleddes af en rik belöning, som ett förnämt
fruntimmer erbjöd mig, om jag ville intyga, att äfven barnet
var dödt. Jag kunde icke motstå frestelsen, utan sålde
min själ. Jag visste redan då, att barnet var edert,
min nådige herre, ty den olyckliga modern hade nyss
före sin död förtrott mig sin hemlighet och bedt mig
anförtro barnet åt er. O, förbanna icke den eländiga
menederskan!»
På den förskräckte ministerns ängsliga fråga, om
hon visste, hvad som blifvit af barnet, svarade hon högt
gråtande, att hon, för att icke väcka sitt slumrande
samvete, aldrig vågat fråga efter detsamma, men att
hon för omkring ett år sedan genom en försynens
skickelse blifvit ledd på dess spår. Hon hade då i
något ärende varit inne på en boklåda i Kyrkbrinken
och därstädes sett en ung, mycket vacker flicka, som
begärde att få låna några böcker, hvilkas namn hon
hade uppskrifna på ett papper. Då man fordrade pant
för dem, sade hon, att hon icke kommit att tänka på,
att någon sådan behöfdes, men sedan hon besinnat sig
ett ögonblick, framtog hon ur barmen ett stort
guldhjärta, en skänk af er till hennes mor, och lämnade
bokhandlaren. »Jag stod så nära», fortsatte den sjuka,
»att jag kunde se tvenne kyssande dufvor ingraverade
på hjärtat, och jag igenkände det för detsamma, som
jag af medlidande hängt på den lilla flicka, jag aderton
år förut burit till barnhuset. Då hon nu gick, följde
jag henne på afstånd. Hon inträdde slutligen i ett illa
beryktadt hus . .. och det är detta, som är min största
förbannelse. Jag har bidragit att inviga ett oskyldigt
barn till vanära och förtappelse . . . men grefvinnan, er
fru mor, som redan trädt för Guds domstol, har ändå
större del däri , . .»
Förkrossad hade ministern" afhört denna rysliga
bikt, och den stolte, i politikens alla svek invigde
mannen grät bittra tårar öfver sin moders afskyvärda
nedrighet, öfver sitt barns timliga och eviga förtappelse.
På hans vidare frågor efter den arma flickan, erhöll
han till svar, att hon (bikterskan), som allt sedan dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
