- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
154

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

»Hvilken k vinna l hvilken hjältinna!» utropade den
liflige, förtjuste fransmannen efter slutet af operationen,
som han verkställt med denna förvånande skicklighet,
som gjort hans namn europeiskt. »Hon är räddad!
Ni kan förlita er på mitt ord.»

Och, prisad vare himmelns Gudi räddad var hon.
Ett halft år därefter räckte hon mig sin hand i Neapel,
dit vi begifvit oss; emedan dess friska luft skulle verka
välgörande på den tillfrisknade. Ja, hon, mitt lifs goda
genius, räckte mig sin hand och gaf mig ett hjärta,
som trots det förflutna ingen brud kunnat frambära
änglarenare, kärleksfullare, frommare.

Och nu, älskade vän, har du erfarit mitt lifs
hemlighet.

Säkert minns du ännu, huru stolt, huru glad jag
var öfver den beundran, den hänryckning, hvarmed du
och den öfriga kretsen af mina utvalda vänner talade
om min hemförda brud, som, allt mera I lärden känna
henne, af eder ansågs för mönstret af kvinnlig
fullkomlighet, mot hvilken själfva tadlet ej hade några pilar,
och som endast lefde för sina plikter som maka, som
människa. Men huru] många tusende välgärningar,
kända blott af mig, för hvilken hon aldrig haft en
tanke förborgad, utöfvade hon icke under sin jordiska
vandring, hvilken kunnat förliknas vid en från himmeln
utsänd ängels. Om hon vid dessa tysta
barmhärtighetsverk gjorde någon åtskillnad på personer, så var det
till förmån för dessa olyckliga kvinnor, som befunno
sig i samma tillstånd, ur hvilket hon en gång blifvit
räddad. Många korn föllo visserligen på hälleberget,
men många buro också evinnerligt sade. Allt kan
hjälpas, blott ej hjälpen kommer för sent.

»Vill du gifva, så att änglar gladas,
Så af hjälp ej, men förekom en nöd»,

säger det frommas ädle sångare,* och i denna anda
handlade också Klara; ty hon, den i talanger och bild-

* Franzén,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free