Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
undrade ut. Konstapeln hade emellertid återvunnit sitt
lugn och sade med sin vanliga förmanston: »Nu ha’n I
fått nog, gossar, men kom ihåg, att den, som träter med
matmodern, får igen det på fatet. Betalningen är
riktig. Höger om! marsch! - Sex nya rotar fram!»
Och sex nya rotar uppmarscherade mot disken,
bakom hvilken konstapeln allt fortfarande med en
alldeles förvånande skyndsamhet uppfyllde sitt ädla kall
att mätta de hungriga, under det att hon jämt hade
ett gladt skämt eller ordspråk för hvarje karl, hon
»serverade». Då en tjock och lunsig ung soldat klagade
öfver, att ölet var för varmt, svarade hon tvärt: »Den
lata och den feta ha alltid ondt af heta» - och då
en annan goddagspilt, som förut varit herregårdsdräng,
beklagade sig öfver, att hon icke hade någon färsk
oxstek, togs detta ännu onådigare upp: »Färsk oxstek?»
ropade konstapeln och slog ihop händerna af förundran,
»nu går då skammen på torra landet! Har man nånsin
hört en kronans karl tala om färsk oxstek! Nej, pass, min
gossel alla önskningar falla icke i taskboken, men är du
förveten på färskt, kan du gå i skogen och äta sniglar.»
Bland alla vår »konstapels» egenheter var troligen
den icke den minsta, att hon ehuru marketenterska aldrig
tålde att se en soldat supa för mycket. Sådant ansåg hon
strida alldeles för mycket mot »militärisk ordning»,
hvilken hon ovanligt nog satte vida högre än sin egen
fördel; och då nu en pionröd soldat med en röst, hvilken
den ädla nationaldrycken längesedan beröfvat den sista
stymmelsen till klarhet, räckte fram en butelj och
begärde på kredit ett halft stop brännvin, utan den
ringaste föda, fick hon den yppersta anledning till att hålla
en sträng förmaning, såsom vanligt späckad med en
mängd kärnfulla ordspråk. »Hvad nu? du
element-skade fyllbult!» utfor hon i ädel vrede och kastade
buteljen femtio alnar bort, »ett helt halfstop brännvin
och icke en endaste munsbit till tilltugg, och detta på
kredit dessutom? Nej pass, du lefvande krogskylt! Den,
som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket. Drick
du med gåsen, så blir du yr af ruset, och kom ihåg,
att den, som lånar, gör väl, men den, som betalar, gör
bättre. Det drucken gör, får nykter betala, och hellre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
