Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
bevisad en marketenterska. Alla dessa högst dygdefulla
unga damer, som lefvat instängda och strängt bevakade
af »förkläden» hela sin tid och som naturligtvis i sin
afundsvärda ofelbarhet alldeles betvifla möjligheten däraf,
att en oskyldig flicka kan finnas i ett marketenteri,
böra således \kunna vara fullkomligt lugna och ogenerade
hvad] den vackra Tilda beträffar, ty de kunna
sannerligen råka ut för vida sämre bekantskaper bland sina
egna medfångar i modets dumma värld, där man
tror, att dygden utan pröfningar äger något värde. Men
vi vilja nu återvända till vår berättelse, från hvilken
dessa afvikelser varit nödvändiga.
»Nå, min hederliga konstapel», sade en ung officer
vid Kronobergs regemente, med ett gladt,, fryntligt
ansikte, »ni gör mig väl det nöjet att dricka en kopp
kaffe med oss här. Det är jag som består, ty jag har
förlorat fem koppar kaffe och en butelj punsch på
ett vad.»
»Mycken tack, herr löjtnant», svarade konstapeln
och satte sig i sin blomstersirade länstol, men som hon
icke tyckte om, att löjtnanten, som var en af hennes
protegéer, spillde bort sina knappa medel på ett vad,
tillade hon: »Men hvarför ska’ herrarne kasta ut sina
penningar på det viset? Föda vill ha möda, ska’
herrarne komma ihåg, och det är alldeles för dyrt att
betala ett förfluget ord eller ett misstag af minnet med
två dagars aflöning. Bättre förevar, än eftersnar, säger
ordspråket.»
De yngre officerarn e voro så vana vid dessa
förmaningar, som dock alltid framställdes höfligt och nästan
moderligt välmenande, att ingen enda fann sig på minsta
sätt sårad däraf, och samme unge löjtnant, som först
talat och hvilken moralkakan egentligen gällde, sade
leende: »Nu är det försent att spela efter med läpparna,
som konstapeln brukar säga, men någon gång skall
man väl slå sig lös, och när ni får veta orsaken till
vadet, skall ni nog bli nådig igen, ty det var er,
konstapel, som det gällde. Tack, tack! min änglamamsell!»
tillade han nu, då Tilda bjöd honom kaffe. »Framräckt
af er hand, smakar denna dryck som gudarnas nektar,
kredensad af den evigt ungdomliga Hebe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
