Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
»Herr löjtnanten behagade komma ihåg, hvad jag
så ofta påmint honom om, att min dotter, Gud ske
lof! icke är någon mamsell», utbrast konstapeln,
missnöjd, »ännu mindre någon änglamamsell, utan rätt och
slätt Tilda, som en gång för alla undanbeder sig allt
prat om gudar, som är hedniskt och därför syndigt.
Man bör ej bättra ondt med hälften värre, men om
löjtnanten vill säga grannlåter, kan han hålla sig till
sina fröknar, som nappa på den kroken.»
»Det var tusan, hvad vår värda konstapel är
fnur-rig af sig i dag l Men se nu glad ut, ’gamle kamrat’,
ty jag menade verkligen icke illa, och ni borde väl
under den långa tid, vi varit bekanta, hafva sett, att
jag alltid visat Tilda den aktning, som hon så väl
förtjänar, fast icke fan rår för, att hon är den vackraste
flicka jag någonsin ...»
»Slidder, sladder, herr löjtnant», sade konstapeln,
småmysande och fullkomligt blidkad, »men om så skulle
vara, hvad rår hon för det? Fägring har anfaktning,
mina goda herrar, och därför bör ingen undra på, att
jag är rädd för att få flickungen bortskämd, ty släpper
man hunden till smörtråget, vill han upp uti med båda
fötterna. Men säg mig nu, huru vi skola ta emot
kungen i Öfvermorgon?»
»Det blir stor parad och defilering», sade en
exercis vurm.
»Det blir stor bal», sade en dansvurrn.
»Alla ortens vackraste flickor, såväl af
herreklassens som allmogens döttrar, skola hvitklädda taga emot
hans majestät och kasta blommor för hans höga fötter»,
utropade en rikskurtisör och såg mäkta lycksalig ut.
»Och Tilda kommer väl med ibland dem?» frågade
en fjärde.
»Det förstår sig, att hon skall visa en så nådig
och tapper konung sin hyllning, annars vore hon icke
min dotter», svarade konstapeln och sträckte på sig.
»Jag har låtit S}^ henne en vacker bonddräkt i
Linköping, ty jag vill icke, att hon skall gå och spöka
bland fröknar och mamseller, hvilka skulle hacka ut
henne för hennes skinns och hennes stånds skull, ha,
ha!» och härvid skrattade konstapeln åt sin ordlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
