Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
mans glädje. Jag kan icke uttrycka min ödmjukaste
tacksägelse såsom vederborde, ty djupa strömmar löpa
tyst, och den, som ej har sporrar, får rida med kvist,
men, så sant man kallar mig »konstapel»! jag
glömmer aldrig denna stund i hela mitt lif! Bästa musik
är, när mun och hjärta kväda ett, och detta göra de nu,
då jag beder Gud välsigna alla mina goda och välborna
herrar, som visat mig denna ovärderliga heder, Amen!»
Ånyo framsköts den blomstersirade stolen, och
konstapeln hissades ännu en gång på det
eftertryckligaste. Därefter uppstämdes en munter sång af en
utmärkt vacker ung man, på hvilkens uniform man kunde
se, att han var bataljonsläkare. De glada tonerna från
hans röst, som var ovanligt fyllig och skön, bidrogo
att lugna konstapelns upprörda känslor, och det var
med sin vanliga torroliga säkerhet hon vid sångens
slut sade till de kringstående: »När välborna herrarne
redan varit så ofantligt goda mot mig, vill jag äfven
hoppas, att de icke försmå att nosa litet grand i »kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
