Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
endast till att påskynda hans fördärf och äfven - mitt.
På en af sina djärfva nattliga expeditioner blef han
omhvärfd af en mängd tulltjänstemän, hvilka svurit
hans undergång, sedan han så ofta dragit dem vid
näsan, och han hade den oförsiktigheten att, förledd af
sin vanliga häftighet, sätta sig till motvärn samt piska
upp en och annan af dem rätt eftertryckligt. Det
lyckades honom att undkomma, men han hade blifvit
igenkänd och var i följd däraf hemfallen till
fästningsstraff. Enda sättet att undgå detta förskräckliga öde
var att taga var f ning - och han gjorde det. Då för
tiden, mina herrar, var man. icke så noga som nu vid
antagandet af rekryter, och mången tjuf, till och med
rånare frälsades från pålen därigenom att han pådrog
sig kronans jacka. Som nu äfven ett krig stod för
dörren, blef en så vacker och modig karl, som min
fästman var, särdeles välkommen, och tullsnokarna fingo
gömma sitt stryk som behållen gåfva och hålla inne
med sin talan. Men herrarne kunna i alla fall
föreställa sig min förtviflan, då jag fick veta allt detta och
då jag sedan fick se honom, som jag höll så kär,
vandra förbi mitt fönster (hvilket han dagligen brukat
under många år) i artilleriuniform. Vi fingo tillfälle
att samtala. Granat - detta var det nya namn han
antagit, sedan han ingått i krigstjänst - bar sitt öde
som en man, och icke ett enda förebrående ord sade han
till mig, för hvilkens skull han dock ådragit sig denna
förnedring. Men då stadgades äfven hos mig ett
oåterkalleligt beslut att dela densamma, som det ägnar och
anstår en älskande kvinna. Jag tvekade nu endast om
sättet att utföra detta beslut, då ordres ankommo till
regementet om uppbrott till det stora ’befrielsekriget’.
Långt hellre än att skiljas vid honom, hade jag velat
skilja mig vid lifvet, och då fick jag en idé, som väl
högst sällan upprunnit i någon kvinnas hufvud. För att
få följa honom, ville nämligen också jag blifva -
artillerist. Detta kan endast förklaras af min gränslösa kärlek,
det tvång, hvari min ungdom förflutit, och af mitt
lynnes sällsynta liflighet och djärf het, som snarare voro
ökade än förminskade, ehuru jag nalkades mitt
tjuguåttonde år. Det var således egentligen icke någon ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
