Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
stapeln hufvudet och gömde för några ögonblick
ansiktet i händerna. Sedan sade hon med vek, nedslagen
röst): »Ja, det var ett grymt olycksslag för mig, ehuru
det förskaffade det regemente, vid hvilket jag tjänade,
en evinnerlig ära. Ack! men till denna ära bidrog
äfven min mans blod. Tätt vid min sida stupade den
älskade, träffad af en kula i pannan. Jag ryser ännu,
blott jag tänker därpå, och herrrarne må därför förlåta,
örn jag blir fåordig i hvad som återstår att berätta.
Aftonen samma dag, sedan jag med förtviflan i
hjärtat graf t en graf åt min man och nedsänkt honom
däri, rymde jag från svenska lägret. Jag kände mig
nu åter en fattig, svag och värnlös kvinna, ty med
honom dog äfven det mod och den tillförsikt, som förut
besjälat mig. Fasande för mitt och det ofödda barnets
öde, flydde jag hela natten utan att veta, hvart jag
ställde min kosa. Det var en ryslig natt. Öfverallt
på min väg träffade jag döda och döende. Några dagar
förut skulle detta icke bekommit mig särdeles, nu
återigen skar det mig i hjärtat, och jag betänkte med
bittra tårar, huru många fattiga kvinnor liksom jag på
denna dag mistat sitt stöd och sin glädje här i världen.
Sjuk både till kropp och själ, uppnådde jag följande
dagen en bondby, som undgått fiendernas förhärjning,
och jag mottogs där välvilligt af ett hederligt bondfolk,
sedan jag förtrott dem mitt kön och min belägenhet.
Med vacklande hälsa och sörjande hjärta vistades jag
omkring tre månader i dessa goda människors hus, och
där blef jag . . , mor.»
»Tilda?» utropade officerarne deltagande.
»Ja, Tilda», svarade konstapeln och sänkte ögonen
mot golfvet. »Men nu, mina herrar, har jag icke
mycket mera att tillägga. För att så mycket säkrare kunna
skydda mitt barn, klädde jag mig åter i uniform och
begaf mig med min lilla Tilda på armen till svenska
arméen, hvilken, enligt hvad jag försport, åter närmade
sig den trakt, hvari jag hade vistats. Då jag inställde mig
vid det regemente, där jag tjänat, blef jag, ehuru blek
och afmagrad, genast igenkänd, och några tjänstvilliga
f. d. kamrater stodo just i begrepp att gripa mig som
desertör, då min batterichef nalkades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
